Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af friherrinnan Ridderbock, och om man talar vackert med den nye
patronen, skall man fä lära, att han lika litet nu, som förut,
glömmer att prisa Guds försyn och just då han begär alla slags
dåligheter söker att framställa sin religiositet. Låghet sammanparar
sig alltid med en viss grad af skenhelighet.
Hos snickaremästaren Larsson står allt väl till; en pojke och
ett par flickor stoja derinne i hvardagsrummet, men störa, det
oaktadt, icke afader vår», mäster Spångren, som, klädd i hvit
nattmössa och ett slags nattrock, sitter derinne vid fönstret vid det
stora geranieträdet och läser.
Gubben har blifvit mycket dof på senare tiderna och befattar
sig ej med handtverket, utom då han intager sin plats i embetet som
lådmästare. Det finnes endast två saker i verlden, som ännu
intressera den gamle, och dessa äro bibeln och det hederliga skråets bästa.
Han har likväl en dunkel aning derom, att de gamla goda
sederna snart ej mera skola finnas och att skrået, såsom sådant,
nalkas sin förgängelse, och detta har ej gjort gubben synnerligen
vänlig mot den nya tiden; aom femtio år», säger han, anyttjas
kanske icke engång Välkomsten, då hederlige mästare och gesäller
sammanträda; det är och blir en tid för bara fuskare.»
Men om aftnarna, då gossar och gesäller hafva fritt eller
arbeta sitt fyrabendsarbete, då sitter Larsson, trött efter dagens
möda, inne hos de sina, leker med barnen eller läser högt för sin
hustru, då hon någongång har tid för husliga omsorger. Detta
händer likväl sällan, ty mamma Spångren anser som en samvetspligt
att med oupphörliga påminnelser jägta Hedda i hushållet, och
dessutom vet gumman ingenting sämre för en borgarehustru än att
läsa aen hop historier och äfventyr», som äro sanna som de äro
långa. Det är osäkert, om gumman har rätt i sin tro; men deri
har hon rätt, att hon varit lycklig på det sättet.
Då afader vår» ser de andra glada omkring sig, så småler
han så godt åt dem alla, fastän han ej hör hvad de säga och
frågar: aLarsson, hvad är det ni talar om?»
•Jo», skriker Larsson, aHedda frågade mig, när det var
morfars födelsedag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
