Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Födelsedagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då na bror Sigge jemförde rammen på Almvik, sin fars gamla
Berlinare och den n&got ålderstigna spegeln, som hängde i
förmaket, med syster Emmas Stockholmska urbilder, kunde den goda
gossen icke låta bli att ondgöra sig öfver, att Emma icke tyckte,
att allt var fullt ut lika bra på Almvik; han upphof också flera
gånger sin röst och påstod, att det var lika bra här hemma, men
vann ej gehör hos någon, hvarken hos far eller mor eller Göthilda
och naturligtvis icke hos Emma. Clementine var den enda, som
tog den unga filosofens parti, — «för si, hon är så innerligt
beskedlig — hon». Na hade han efter något eftersinnande
utfun-derat denna utväg att slå de belackare neder och väntade blott
att nu få sammandrabba med sjelfva centern och få syster Emma
att erkänna, att det var fullt ut lika bra på Almviks
kaptensbo-ställe, som i tant Eotenburgs palats i Stockholm.
«Hvar är EmmaP» frågade han derföre litet nedstämd.
«Jo, kära Sigge, hon klär sig», blef svaret.
«Klär sig, hm, hm; hon har ju klädt sig nu i fyra timmar,
och på den tiden hade hon kunnat hinna med att klä en majstång»,
yttrade Sigge buttert.
Göthilda förstod dock att snart skingra molnen, i det att hon
bjöd opp sin bror till en liten galloppad. «Spela, Clementine», sade
hon muutert; «får jag den äran, herr Sigfrid LutsowP» — och na
neg hon med ett så skalkaktigt leende, att den buttra pojken
började skratta och snart rasade omkring rummet med sin syster.
Man skulle kunnat säga, att de begge barnen, ty annat voro de
dock icke, flögo kring salen, om bror Sigge betett sig litet mera
bevingadt; men detta var ej hans sak, utan endast att göra långa
hopp, hvari han lyckades på ett förunderligt sätt.
Midt under dansen öppnades dörren, och nu ändtligen kom
Emma, i sällskap med sin mor, som lika med Sigge gerna ville
se, hvilken verkan den imponerande tillställningen med lingonriset
och granruskorna skulle ha på flickan.
Emma var aderton år gammal, med ett tydligt syskontycke
af Göthilda; hennes blick egde likväl ej denna barnsliga glädje
som den yngre systerns, men hon var, det oaktadt, skönare än
hon, med finare teckning och renare former och dessutom en på
en gång säker och ledig ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
