Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hilma Rotenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Sorgen, smärtan, lifvets gift, gjutes dock», fortfor hon, «in i det
arma qvinnohjertat, under det att man trÖ9tar oss med diktens
barnskallra, smeker oss med smicker och tystar oss med
forgud-ning. Man. fruktar att säga oss den hårda sanningen; vi få ej
läsa den, vi hindras att se den; men ingen kan hindra oss att
känna den, ingen hindras att känna, buru tom och bedräglig denna
illusion är. Jag är trött dervid; jag skulle älska den man, * som
vore klok och ädel nog att säga mig: qvinna, du står på en
farlig höjd, på en ansvarsfull plats; dig tillhör framtiden, det är ur
ditt stilla hjerta kraften och friden skola utströmma i verlden;
upphör då en gång att vara en lekdocka för mannens joller, ett
tidsfordrif för hans hvila; känn dig sjelf och gör dig ej föraktlig
i det att du sjelf nekar dig värde!»
Den unga flickans utseende röjde en stolt sjelfmedvetenhet af
kraft, och hon stod der ensam i det stora rummet, med handen på
det klappande hjertat, i sin hvita morgondrägt, likasom en
andevarelse, en sierska af hvad hon trodde framtiden innebära.
Hon var en slags filosof, den goda flickan; det var
trötthetens filosofi, den bundna fångens längtan efter frihet, den
utmattades bön, om kraft och den troendes brinnande hopp, som gifvit
lif åt, underhållit och utvecklat denna varma sjelftanke. Just
öfvet-flödet på noje hade gjort, att nöjet blef en blott tomhet; just
rikedomen, som gaf henne allt, hade födt känslan af fattigdom i
hennes själ — och derföre sökte hon inom sig den fröjd, hon saknade,
och den rikedom, som ej paras med armod.
Hilma hade derföre midt i hvimlet af förströelser blifvit en
begrundande ande, som forskade efter lifvets ändamål i sitt eget
bjerta; hon hade också träffat rätta punkten, ty hjertat är lifvets
både orsak och ändamål; då detta ej är känsligt for hvarje idé,
som går genom verlden, lefver man iéke: och om ej hopp, kärlek
och tro bo derinne, så kan man icke en gång dö — dö som man
bör dö.
Ledsnadens, trötthetens filosofi <är den vanligaste af alla, ty
ledsnaden är ej något annat än en uttänjd olycka, ett slags
hemsjuka, som tvingar anden att för hvad pris som helst återvända
till det land, der den bodde som barn; och detta land haf en
nordisk karakter, en allvarlig men dock frisk natur, det är sanningens
land, der alla illusioner bortfalla, der de tropiska växterna, som
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
