Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hilma Rotenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf. — «Jo», svarade hennes eftertanka straxt, «derföre, att han
gagnar, derföre, att han arbetar, derföre, att han uppoffrar sig sjelf
för andra — derföre är han glad.»
Generalskan inträdde i salongen, och Hilma skyndade att
kyssaf hennes hand. «God morgon, min egen Hilma», sade hon
och strök de mörka lockarna ur flickans panna, på hvilken hon
tryckte en kyss. «Hvar är bordstudsaren ?»
»Gerhard har hemtat den; han sade, att den behöfde rensas
från dam.»
«Jaså, Gerhard har varit här? Det är en hygglig gosse»,
yttrade generalskan och satte sig i soffhörnet, läggande fotterna på
den mjuka fotdynan. «Det är vår mottagningsdag i afton»,
fortfor hon, sedan hon några ögonblick likgiltigt bläddrat i ett
gravyr-verk, «och som det tillika är din namnsdag, så har jag ämnat dig
en liten attrapp.»*
Generalskan ringde, och kammarjungfrun inbär en temligen
stor korg.
En hvar annan flicka än Hilma Rotenburg skulle med hela
nyfikenhetens fröjd störtat sig öfver korgen för att få se, hvad den
innehöll; men hon, van vid attrapper, så att de upphört att vara
det, öppnade omslaget med ett lugn, som misshagade hennes mor.
«Du blir ej glad för något, min flicka», yttrade modren; «det
smärtar mig — du är ej lik andra flickor — nå, Hilma, hvad
säger du?» tilläde hon, då dottren uppvecklade en skön klädning af
kvitt och ljusrödt randadt siden.
«Tack, min mor», sade Hilma och kysste hennes hand; «ni
ger alltid mig så mycket — jag förtjenar ej så mycket.»
förtjenar, min flicka lilla! En god dotter förtjenar allt hvad
en mors kärlek kan gifva henne», sade modren och smekte den
bleka kinden:
’ «Nej. min mor, jag gör ingen nytta, jag gagnar ingen; jag
lefver i öfverflöd. — Ack, mamma, det är bra hårdt att lefva utan
ändamål.»
«Du är barnslig, Hilma», invände modren, «menniskans
ändamål är att vara lycklig sjelf och meddela andra af sin lycka —
och om man är rik, så är man i stånd att göra mycket godt.»
«Men», återtog flickan, «det är dock endast slumpen, som gör
godt genom den rike — men om man arbetar och gagnar andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
