Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Hilma Rotenburg
- Soiréen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derigenom, dä forst eger man rätt att kalla det goda man gör
f5r sitt.» *
«Kära Hilma, ingen filosofi i dagl Da är en fröken
Roten-borg, enda arfvingen till mig och icke docens i moralen i Upsala»,
inföll generalskan med ett missnöjdt småleende. «I afton ha vi
soirée; jag hoppas, att min dotter då är glad och munter eller
hur, lilla Hilma?»
«Ja, mamma, jag är visst icke ledsen; det är så blott mitt sätt.»
«Ett ledsamt sätt, mitt barn!»
*
Soiréen.
Pianot stod på sin nya plats; det var framflyttadt på golfvet,
och en ung tonkonstnär spelade och sjöng sina egna
kompositioner för sällskapet. Det var en yngling af ganska vanligt utseende;
man sknlle ej, då man såg honom stum och sluten vandra
omkring i sällskapet, tro, att så mycket skönt, en så helgjuten
harmoni rådde i hans själ; men här, på sin plats, med det lydiga
verktyget för sin vilja framför sig, är han en annan menniska,
och tonerna, liksom lefvande tankar, flögo från strängarna for att
återklinga i någon själ, som förstod deras språk.
Den unge mannens uttryck hade förändrat sig; han var här
på sin plats, och om hvaije menniska finge, som han, den plats,
för hvilken hon är född, skulle också en hvar uppenbara det
herrliga, det goda, det fruktbärande i sin natur, då de deremot nu,
omflyttade af nycken, vantrifvas och sammankrympa till
oigenkännlighet; «Ty mången måste tutti göra, Hvars solo skulle låta bra,
Och mången låter solo höra, Som borde trampa orgorna», säger
visan.
Det var unga Bernhard, som, ifrån att vara en obemärkt
musik-lärling, nästan på en gång fätt ett namn, ej långt derefter
beundran och som nu var en nödvändighetsvara för en salong.
En rik magnat, som lat sina inspektörer utarma de
underhafvande på sina gods, hade anslagit en betydlig samma åt
konstnären Bernhard, för en utrikes resa; den unge mannen hade nu i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0169.html
