Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kung Gustaf sftg glad och hygglig ut, då han hoppade ur vagnen;
han såg både qvick och god ut, fast han liksom var sned i synen
— men jag såg på hästkrakarne, som stodo der och darrade, och
tänkte i mitt hjerta: är du god, du, som kan gå så illa åt
kreatur? for si, det blir aldrig rätt att gå illa åt Guds skapade krea-
tur. — Imellertid så omfamnade han de unga baronerna, salig
baron och han deroppe; och så sprang han uppför tappan, der gamle
baren i anseende till sin sjukdom satt i en stor ländstol och bara
lyfte på sig, då kungen kom. «Ers Majestät», sa’ gubben,
«täck-tes förlåta en gammal sjuklig man, att han ej som han Önskat kan
mottaga sin konung på ett mera värdigt sätt!» Den högmodiga
själen! ty han var ej så krank som han linkade till. Men kungen
kysste honom och var så vänlig och så artig, att det var skam
att se hur den gamle baronen höll sig styf och stel. — Se’n fick
jag höra, att kungen talat om ryssen med gubben och mycket
annat, och så blef det också krig 88 och det så, att det svedde efter.
Jo, pass på, då värdt det sött. Gamle baron lät på natten tända
becktunnor i bergen och en hel ljuster-flotta ro ut på sjön; det
var grannt, må ni tro, gummor!»
oÅh ja, det der mins jag också», anmärkte gamla Märtha.
«Ja, ja, kan ni så», svarade gubben utan att harmas, «ja, ja,
men . . . hm, hm!»
«Nå, hvad då, Jon?» frågade en gumma.
«Jo se, annan låt var det år 92; för si, det kokade i dem
allt sedan 89 och Säkerhetsakten; då gaf sig salig baron, ur
kungens tjenst och jäste upp, och hans far och den här brödren
retade honom till en kungafiende — ja, gjorde de så. Nog af, en
qväll i slutet af Mars, nyss sedan kungen var skjuten, kom salig
baron hem ’till sina rum i Stockholm; jag satt.der och visste
ingenting af, jag; salig baron var ledsen och sade ingenting, men se,
jag kunde inte tiga jag, ty jag var ung den tiden och litet
pratsjuk af mig, och sade: nå, jag skall berätta baron något, jag. —
«Hvad då?» yttrade baron vresigt. — Jo, ser baron, nu ha de fått
reda på den som sköt på kungen. Baron bleknade och liksom
föll i soffan, och jag blef förskräckt jag och sprang efter vinflaskan
och gned hans panna och tinningar. Jag har aldrig sett en
menniska så blek, och kallsvetten lackade från hans panna, då han med
stela ögon, liksom ett lik, såg på mig. Jag var bara pojken jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
