Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förskräcktes så, att jag, hackade tänderna. «Det är således
förbi», mumlade han vid sig sjelf — «gå ut Jonas!» Jag gick ut
ooh blef ej inkallad på hela natten; men sof gjorde jag inte utan
% och lyssnade, hur baron med starka steg gick fram och åter
i sina rum och drog ut och sköt in byrålådorna och hur det
brusade ock brann i kakelugnarne derinne, alldeles som då man
bränner stora pappersbundtar. Jag var pojke jag och förstod intet på
länge; men hastigt som en blixt blef det ljust för mig och jag
sade vid mig sjelf: han har en hand med i spelet. Ack,
gummor, tro mig, det Btack mig in i själen; ty jag höll af baron, han
hade födt ooh klädt mig och var så hederlig och god och så olik
de andra han, fastän han var en lättsinnig menniska, men ett
godt hjerta hade han. Ändtligen föll jag in i en stilla gråt; det
gjorde godt; ée», tilläde gubben ooh söndertryckte en tår i
ögonvrån, aännu i denna dag gråter jag för min baron. Nå! jag gret
bittert hela natten och då jag om morgonen kom in till baron,
stod han midt,på golfvet med armarna i kors; hans ögon stodo
atelt fastade på ett ställe, ansigtet var likblekt, håret, det vackra
lockiga håret, låg i oordning. — «Du har gråtit, Jon», sade baron
med en våldsam ansträngning för att få ett lugnare uttryck; «du
har gråtitP» — Ja, hviskade jag; jag kan väl inte annat. —
•Nej, du kan inte annat, redlige gosse», sade han och klappade
mig på axeln, «du kan inte annat.» Då blef jag liksom yr och
kastade mig ner på golfvet ooh gret och omfamnade hans knän;
han stod orörlig, men jag kände, att han darrade i hela kroppen.
"Du är tokig, gosse, hvad vill du?» frågade han slutligen.
Ändtligen kunde jag tala. Nådig baron, sade jag, jag är en kristen
menniska, jag ville dö för er, men tjena er kan jag inte längre.
Baronen tycktes strida med sig sjelf. «Du tror således», yttrade
han, «att denna hand» — han räckte fram den mjellhvita handen
— vatt denna hand icke skulle vara så hfit, om der sutte
konunga-hlod på den. Stackars gosse, du hyser en ryslig misstanka. Ja»,
tilläde han och hans öga blixtrade liksom af stolthet, «jag hatade
fortryckaren, jag föraktade den krönte skådespelaren; jag drömde
en dröm om frihet och lycka för mitt stackars fosterland; jag
önskade att störta honom från den höjd, som gaf honom makt
fttt skada — men mörda honom — jag drögide ej om sådant —
nej, Jon — kan du tro sådant om migP» Baronens ansigte var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
