Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Hon är just en kinkblåsa», yttrade Vis-Joa förtretad, «men
8& skall jag iate heller tala om mera, när ett s&dant «etter» sitter
och hör p&.»
I detta ögonblick bultade det pä fattighus-dörren ooh snart
steg barons livréklädda kusk inom dörren till de förskräckta
gum-morna.
Deruppe p& Stjernehof gick hofmarskalken med stolta, tunga
steg fram och åter i sitt rum; skenet frän vaxljusen och från
kaminen korsade sig och då den gamle aristokraten rörde sin resliga
figur fram och åter, halkade en dubbel jätteskugga öfver den mörka
träpanelningen, en bild af det dubbla väsende, som i detta
ögonblick stridde om besittningen af sina barndomsidéer om renhet och
sanning ooh de inympade om äran och hennes betydelse.
Plötsligen stadnade den gamle vandraren och fästade sitt mörka
brinnande öga på porträttet af en bland hans förf&der, hvars urblekta
bild dödlik stod fram från deti mörka duken, omgifven af en båge
bjert målade vapensköldar, hans ftderne och mödernelinia.
Porträttet afbildade en man, klädd i 1600-talets prydliga drägt;
ansigtet förrådde en hård, oböjlig karakter, en verksam ande. En
höghvälfd, bred panna, cte magra kinderna, de tunna
sammanpressade läpparna och den breda hakan, allt stämplade denne man
som en bestämd, sluten och vidtseende menniska. Der fanns ett
tydligt slägttyoke mellan den målade ättefadren och den lefvande
afkomlingen, som liksom förstenad stod framför bilden.
«Det är rätt», yttrade ändtligen baronen, «det måste vara rätt;
ättens ära får ej falla för en barnslig känsla. Hvad är rätt? Det,
som bidrar att skydda en viss ordning; i annat fall vore hvaije
straff en orättvisa.» Gubben tystnade för några ögonblick; derefter
lade han handen på bröstet, och med en högtidlig ton sade han:
«rPå mitt samvete och så sannt som jag vill inträda i det eviga
land, der du och min fader och min broder nu vistas, — jag har
ej handlat så af egennytta för min och de minas skull, utan blott
för att skydda den idé, för hvilken de lefde och dogo.»
Dörren öppnades sakta, och den gamle betjenten inträdde.
«Han är här, nådig baron.»
«Låt honom träda in», sade baronen, under det att en skarp
rodnad färgade hans skrynkliga kind och ett kufvadt drag af
missnöje darrade kring de hårdt sammanpressade läpparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
