- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
179

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernehof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lydde och efterhörde pä förmiddan ett skepp, som skulle gå till
en stad, som heter Hamborg. Om qvällen förde jag alla baronens
saker på skutan och sedan det blifvit nedmörkt smog sig baronen
nt&t gatorna öeh kom lyckligen ombord på skeppet; han omfamnade
mig för sista gåpgen, seglen hissades ooh lyst af ett svagt mån*
sken gled skeppet utåt saltsjön. Gudskelof, hviskade jag vid
mig sjelf och begaf mig hem för att å baronens vägnar betala
fayran for våningen. Jag blef bra rädd må ni tro, gummor, fastän
Jon just intet varit en kruka af aig, men då jag skulle smyga mig
uppfor trappan, högg en karl mig i kvogen och ropade: «hit med
ljus! här har jag honom!» Flere polisbetjenter kommo ur våningen»
till hvilken de fått hufvudnycklarne, och en ropade: «är det den
hogvälborne mördaren?» Jag darrade som ett asplöf. — «Hvem är
du?» — Mitt namn är Jonas Lind. «Är du betjent hos baron?»

— Ja. — «Hvar är baron?» — Åh, han reste ut ti}l Drottning»
holm i afton och kommer väl snart hem, sade jag mycket lugnt;
ty ser ni, gummor, jag ljög för att frälsa min goda husbonde och
dessutom för polisen är det inte så noga. «Håll vakt om pojken»,
yttrade gevaldigern, «och Törnerot tar genast en häst ooh flux ut
till Drottningholm.» Der får du leta; tänkte jag vid mig sjelf,
oek inedlertid, så kommer han ut i öppen sjö.

almedlertid fördes jag upp och fick se, huru en husvisitation
går till. De vände på alla lådor, sprättade upp sofkuddar och
bolstrar och snokade som en stöfvare, eom har tappat harspåret*
De funno intet utom en hop aska efter papper i alla kakelugnarne.
•Han har osat brändt horn», sade de. Jo, jo men t tänkte jag»
•Han har rymt», sade de. Det har sin riktighet, tänkte jag.
•Den der tjufyojken vet nog hvart», sade de och blängde på mig.
Jo gör jag så, tänkte jag, men sade: Nej han är visst inte
rymd; hvarför skulle nådig baron rymma? Han har pengar nog att
betala sina skulder med. «Hvad pratar du för persilja?» frågade
gevaldigern. Kors, vill inte herrarne bysätta honom? frågade jag
och såg dum ut.»

<*Åh, det har han inte svårt för», afbröt gamla Märtha, som
med stigande förargelse afhört den långa berättelsen och
isynnerhet ej tyckte om detta uttänjda sätt, som Vision mycket brukade,
nemligen att berätta allt hvad kreti och pleti sagt oeh tänkt ooh
hvad han sjelf tänkt ooh sagt»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free