Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vis-Jon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Nej, kåre Jon, det vore att skymfa min fan minne: nej,
mia bror m& bå handlat huru som helst, jag vill dock tro, att
hans handling ar utan all egennytta, endast en följd af hans be*
grepp. Så uppoffrar ofta menniskan allt, till och med sitt sam*
vetes frid, för ett tomt hjernspöke, en dröm, en barnleksak, som
de gamle kalla vishet och beräkning. Jag fick en summa, som
var ganska betydlig; det var löseskillingen för Stjernehof, som
man Bade.»
•Det måtte varit mycket det dä?» afbröt Jon.’
•Åh ja, temligen, men ej sä betydligt som du tror; ty sjelfva
stamgodset Stjernehof är en obetydlighet mot den öfriga
egendomen. Imedlertid lyder fideikomissbrefvet på Stjernehof, att äldsta
sonen alltid bör ha denna egendom, hvaremot alla öfriga fasta
egendomar tillhöra de öfriga barnen. Min bror eger således med
litta alla de andra godsen, men endast Stjernehof olagligt, ty det
kan ej lösas, så länge fideikommissaren lefver; men fidetkommis»
sirien är nu död.»
•Ni har således ingenting att fordra?» yttrade Jon betänkligt.
•Nej, min vän; och beklagligen ingenting qvar heller», svarade
baronen. »Besynnerligt nog böljade jag nu, sedan jag på en gång
fttt en betydlig summa, att lefva yppigt, liksom dessa penningar
kunnat vara evigt; nog af, när jag kom åter till mitt land, egde
jag nära nog intet, och jag har varit for stolt att underrätta min
bror. Nådepenningar vill jag ej ha, så länge jag orkar arbetar
•Men säg», böljade Jon, »hvarifrån fick bar—, jaså, ni —
det der borgerliga namnet Gustaf Bos? Huru i Guds namn blef
ni gift, och så vidare. Jag begriper väl, att mycket har händt,
men huru, det är just knuten.»
•Du vet», böljade baronen, «att jag beständigt längtat hem
igen, och denna lust blef starkare, då en af Frankrikes söner blef
8veriges kronprins — men jag kunde ej under någon förevändning
återvända hem utan att upptäcka, det jag i evighet måste dölja;
men som resande kunde jag följa med på ett fartyg och få sätta
foten i land.
•Jag gjorde det ofta nog; följde med fartyg från Havre eller
Bordeaux till Petersburg, och då, när skeppet låg bland de andra
på Helsingörs redd, stack der en båt i sjön och jag landsteg i det
n&tta Helsingborg. Huru skön föreföll mig icke den näpna staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
