Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla oden följer honom med sina bliekar, som alltid är fardig att
bidraga till hans sillhet P Ser du, der ligger mycken glädje i en
sådan ställning. Hela verlden skall kanske beklaga dig, men du
skall känna dig sjelf så underbart lugn och glad, då du kan lägga
handen på ditt hjerta och säga vid dig sjelf: allt, allt har jag
offrat, all egenkärlek, all afund. När du så har offrat allt och du
tror, att ditt hjerta är tomt på glädje, då skall du finna, att
sjelf-tillfredsställelsens glädje ligger qvar på bottnen, och tro som ett
barns
«Ack», snyftade majorskan, «du kan tala med hjertat; tack for
det, min gubbe», och nu tryckte hon en kyss på sin mans läppar.
«Nå, min lilla gumma», började majoren åter; «du inser nji,
huru det är. Clementine fastade på mig, under det jag talade,
blicken så oafvändt, så innerligt; i början var den sorgsen, tviflande,
men småningom blef den ljufvare, klarare och renare, och då jag
slutat, sade hon: <ja, morbror, det der är rätt; jag skall qväfva
egoismen i min själ, jag skall älska honom evigt; men han
behöfver ej älska mig. Gud låte honom få lefva; han skall ha en
trogen vän åtminstone. Ack, morbror, han har ofta sagt: «jag
behöfver en, vid hvilken jag kan fästa mig; en läkare har ofta
grymma stunder af tvifvel och sjelfpröfning; det vore godt att då ega
en att förtro sig åt, en, som man kunde fråga: har jag gjort allt,
hvartill jag som kristen är skyldigP Säg mig, har jag alltid med
lika kärlek varit allas hjelpareP» Så har han sagt; ack, jag kan
bli denna vän.» Flickan är således lugn på sitt sätt; hon
sysselsätter sig med att kufva sig sjelf; det är också en sysselsättning,
som hindrar ledsnad. Men om hon får veta, att Winter älskar
Emma, kan hon väl då äfven bibehålla detta lugn; kan hon äfven
då segra i sin kampp Till det yttre skall hon det; men hennes
svaga helsa . . . s
«Du har rätt», yttrade frun; <gag finner icke mer än ett
medel ...»
«Och det ärP»
«Att göra det vi förut beslutat icke göra, låta Emma
återvända till Stockholm ooh gifva Winter tid till besinning.»
«Men ser du, min gumma, nu har väl Winter redan talat vid
Emma om saken och fått hopps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
