Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slägthagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han i trettio år beständigt blifvit dragen bakom ljuset och otaliga
gånger upptäckt, att han blifvit det, misstänkte han beständigt hela
sin omgifning och blef smågnatig och hvad man kallar «motig»;
men det felade ändå aldrig, att hennes nåd segrade, om hon så
ville, ty kapten Josias var mycket för slapp att egentligen ega
någon egen vilja.
Söndagen kom, och kaptens på Slägthagen gingo till skrift i
sockenkyrkan; gubben var efter sin vana rörd, och det var således
tid inne att mot aftonen anslå den ömma strängen.
Der sparades icke böner och tårar, ej vädjande till den heliga
akt man gemensamt begått, ej tal om föräldrars pligt att offra allt
för sina barn och mera dylikt, hvilket allt slutligen hade den verkan,
att kaptenen i half förtviflan löfvade att lemna penningarna, fastän
de nära nog voro hela hans kapital. Kaptenskan triumferade; ty
hennes »kloka» behandling af frågan hade bragt den till ett
»lyckligt» slut.
Några dagar derefter satt notarien åter i sin schäs; han hade
nu »svart på hvitt» på, att de femtusende skulle komma så snart
blott kaptenen kunde få upp sitt lilla kapital.
«Det gick galant», mumlade notarien vid sig sjelf, då han
befann sig utom Slägthagen8 sista grind; »jag gjorde min sak rätt
bra och kan nu betala något och ha något att lefva på dessutom;
den der historien om grefve S. var väl* påhittad och tog rigtigt
ömt på mor min, och jag visste väl jag, att blott hon väl gick in
på saken, så skulle det nog gå hos far min. — Det är ändå
eländigt att vara karl och låta leda sig af en gammal käring. Jag
tycker just, att det gick nästan för lätt att draga gumman vid näsan;
att hon vidare skulle dra söta far i sin tur vid näsan, var klart
som dagen.» Notarien smålog slugt men föll småningom i djupa
tankar. »Men», började han åter sin tysta monolog, «hvar tar det
väl ända, det här? Hm, hm, det ser mörkt ut, fast jag har ej så
dåliga utsigter. Åh, det är ej så farligt heller, ingenting att bli
mjältsjuk öfver; för det första, så kan det väl inte dra länge ut,
innan vår Herre kallar på gubben, och då så får jag mitt arf; ty
jag har förbannadt väl aktat mig att låta dra af på min brorslott
— och alla småstyfrar mamma knipit undan, vet han icke af —
det är naturligt; vidare blir jag god man åt mamma och
förmyndare för flickorna; vi sälja Slägthagen »rubb och stubb», och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
