Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Åh, det är just ingen utsigt till», yttrade notarien; «ty
gubben är Gudskelof rask, och för mig må han lefva så länge som
Methusalem, ty han är ändå temligen beskedlig; men nog om den
saken. Mamma dref igenom alltihop; men ni känner fruntimren:
man måste jollra för dem som barn, man måste hålla sina tal om
kärlek och evig tacksamhet och sådant der — då tar det, och
gumman gret så bittert och ömt, att det var nära nog, att jag
gråtit med.»
«Ha, ha, hal» afbröt von Tobby och skrattade så, att ögonen
runno och tårar glänste på den trinda kinden; «ha, ha, hal
imagi-nera dig, Slyngell, vår yän notarien och gumman, der de sutto
och lipade tillsammans!»
Slyngell skrattade och notarien skrattade också, men blef
likväl först allvarsam. «Så ja, skratta lagom; det hade sin nytta med
sig, huru jag än gjorde, och fällde jag några tårar då, så fån I
uppskära hvarje tår med en butelj ananas.»
«Ja, förbanna mig, har du ej rätt», skrattade von Tobby; «men
det är ett nytt påfund att gråta sig till punsch; du borde
ta’patent på den saken. Skål for dina tårar och för gummans
syndaflod; för si, när käringar hörja lipa, så ösa de på, hela halfstopet
i sender. Gud allena vet, hvar de gömma den qvaotiteten;
ögonen äro bestämdt för små; men de der tårekällorna måtte ligga
mycket djupt.»
Huru sannt sade ej von Tobby P Källan för en moders tårar
ligger djupt, djupt in i själen; hon må då gråta som en dåre eller
icke — källan ligger ändå alltid på djupet.
«Von Tobby har sina egna infall», yttrade notarien med en
mine af missnöje, ty det var dock om hans mor man talade, och
han hade fordrat något mera afseende på denna omständighet.
«Nå, nå, tag ej illa», återtog derföre kunglig sektern; «jag
bara raljerade en smula; jag tviflar inte på, att din mor på det
hela taget är ett charmant fruntimmer och att din far är en
ganska aktningsvärd man; men i hvilket fall som helst, så är det
säkert, att en ung man oftare behöfver penningarna än hans kära
föräldrar — och dessutom är det enligt naturens ordning, att de
gamle skola gå först in i Herrans glädje.»
«Om vi skulle ro ut till Djurgården», yttrade Slyngell
afbry-tande; «bror Ärenslump har ej på länge vandrat derute mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
