Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aFyllan och Villan»; hvad sägs om det forslaget?» — Det antogs
med acclamatioD, och snart derefter satte en båt öfver till
Djur-gårdslandet.
Det var söndag; strandgatorna hvimlade af folk; alla b&tar
voro öfverlastade med herrar och damer, bättre och sämre.
Bortom slätten, på en till hälften gömd plats, satt den tiden
hvarje söndagsqväll en gammal blind gumma på marken; hon var
höljd af trasor, men bredvid henne stod en liten rödblommig flicka,
lika fattigt utstyrd som gumman, men alltid liksom finpolerad i
det friska barnansigtet, som smålog så godt, då hon åt de
förbigående ropade: • «Söta herre, en slant åt blinda mormor.» De fleste
gingo utan att gifva något, men ibland kastade man en slant i den
lilla flickans förkläde, och hon neg så vackert och läspade sitt: otack,
söta herre!» Det var ett vackert barn och med så klara blåa ögon,
hvilka liksom frågade den förbiilande, skrattande mängden, om den
ej såg eländet, der det satt i gräset bredvid blommorna. När de
tre vännerna nalkades detta ställe, hade de visserligen ej
observerat gruppen, om den ej blifvit ökad- med en tredje person.
Det var en yngling, enkelt, men snyggt klädd, med nedviken
skjortkrage och ett öppet ansigte, som bar stämpeln af en glad
själ, som älskade hela verlden. Den lilla flickan stod examen, ty
den unge mannen hade gifvit en stor slant och ville nu veta den
fattiga gummans öden.
Det gifves många menniskor, som ej tro sig lätta bekymret
med endast penningar, utan som söka att intränga i den usles
hela ställning för att äfven gifva ett tröstande ord, kanske till och
med ett råd. Sådan var denne yngling.
«Och du är således endast sju år gammal», fortsatte han sina
frågor, «och gumman, som är blind och dof, är din mormor?»
«Ja, söta herre», sade flickan och vände med glad nyfikenhet
på det treskillingsstycke han gifvit henne; «ja, söta herre, min mor
dog för fyra år sedan; jag var då bara tre år gammaL»
«Nå, har du ingen far?»
«Nej, herre, ingen, som känns vid mig; men annars så har
jag väl också en far; min mamma sade, att han var en rik herre,
men mamma tordes aldrig gå till honom, så har mormor sagt.»
«Nå, min flicka lilla», fortfor den envise frågaren med en lätt
suck, «vet du, hvad din far heter?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
