Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midt öfver gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pft svansen åt den, som giek derifrån eller blott förbi; — hans
missnöje okades, ju närmare en menniska stod hans hjertas dörr,
och steg lion på tröskeln, visade han tänderna. Detta var likväl
kändt i hela huset, och man var derföre aldrig vid bättre lynne,
än då gubben knotade; man visste då så väl, att han egentligen
var förargad på sig sjelf, att han skulle hålla af sin omgifning,
att han ej kunde bli ond på de der «fysionomierna», ty detta var
hans uttryck och besannar min misstanka, att det egentligen var
fysionomien han bedömde — ett stort fel, i synnerhet hos en
urmakare, som borde ha vetat, att en skön urtpfla kan betäcka ett
dussinurverk och en ful ett dyrbart. Imedlertid var gubben sådan,
och hvarföre han var det, kan ingen annan än den, som känner
hvaije tråd i menniskosjälen, bedömma.
Urmakaren Winter satt en dag en lång stund tyst och likaom
fördjupad i tankar; hans ögon hade med ett eget barnsligt smålöjé
varit fästade på Gerhard, der han, vänd emot fönstret, satt vid sitt
arbete; detta tycktes dock ej vara föremålet för ynglingens tankar,
ty han såg uppåt på motstående hus i stället för på allt det
små-plock, han hade framför sig på vaxduken och under en prydlig
glasklocka af ett gammalt lock till någon förolyckad syltskål. —
Den gamle betraktade läpge sin favorit med tystnad och endast
smålog; men ändtligen fann han, att han egentligen borde bli ond.
«Nå», sade han på sitt vanliga trubbiga sätt, «är det der att
arbeta? Har han aldrig sett friherrinnans fönster förr, Gerhard?»
Gesällen slog ned ögonen och började drilla ett nytt tapphål i en
botten. «Se så, han rodnar», sade gubben; thvad f-n går åt
honom; är han galen, Gerhard?»
«Néj, visst inte, herr Winter», stammade Gerhard; «jag bara
föll i tankar.»
«TankarP hvad är det för slag? Får han tankar, han, Gerhard?
En arbetare får inte ha några tankar», sade gubben.
crDet der var en regel att gömma på», skrattade Gerhard, som
något återvunnit modet.
«Hm, hm», mumlade mästaren, som fann, att han så illa spelat
sin roll, att det tragiska i hans vrede föll si^ löjligt.
«Vet mästarn», återtog Gerhard, <gag kan väl säga sanningen
för herm, ty jag har aldrig dolt något för er.» Detta var en
sanning. Gerhard hade aldrig dolt något för den gamle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
