Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midt öfver gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Pojkstreck, kan jag tro», yttrade mästaren, sbm i det längata
ville vara sträng. <
«Ah nej, just inte det heller», sade Gerhard, «men mästaren
mft tro, att jag i går såg en vacker flicka deroppe hos
friherrinnans, och, sanningen att säga, så satt jag just och såg efter henne,
om hon skulle skymta fram bredvid den der Salomos Lilja (Calla
Aethiopica), som står deroppe; i går, när jag var der, stod hon
der bredvid.»
»Vacker P jaså», sade gubben; «hvad är det för enP»
«Jo, se, mästare, hon är visst syster till fröken Emma och
brorsdotter till friherrinnan.»
«Och dotter till sin mor och far, och syster till sin bror, och
kusin till sina syskonebarn, och så vidare», inföll gubben Winter,
förargad; «hvad är det för prat och hvad angår det dig, hur en
fröken ser ut, Gerhard P»
«Ah, det angår mig egentligen väl inte; men ser ni, mästare,
en stackars arbetare får väl åtminstone tycka, att en fröken är
grann att se på. Ni skulle se henne, fader Winter; hon är inte
just vacker, nej, Gudbevars, långt derifrån; men hon ser god ut,
ter så ärlig, så glad och så hederlig ut. Ni skulle tycka om den
•fysionomien», mästare.»
«Jag tror, att du är förryckt; jag är ju mina sjuttio år; jag
forstår mig inte på skönhet.»
crJaså, men, käre mästare, tycker ni inte ändå, oaktadt edra
sjuttio år, om de små Guds engiarna, som titta fram på Westins
altartaflaP Tycker ni inte om ett litet barn, som småler och ser
på er med sina öppna, redliga ögonP Nå, hvarföre kan ni då icke
tycka om en flicka — till och med en fröken, som ser oskyldig
och god och glad ut, som ett barnP»
«Håll inte tal, Gferhard», afbröt gubben, som nu tyckte, att
öppenhjertigheten gick för långt, särdeles som ynglingen råkade
ha rätt; chåll inte tal, utan arbeta; jag ger mig f-n på, att du får
•stifta» igen det der tapphålet, för sådana der historier duga ej för
en arbetare.» ’
Man arbetade derföre tyst; men samtalet hade haft den
verkan, att gubben sjelf böljade öfvertaga Gerhards roll och se upp
åt det solbelysta fönstret, der Callan utbredde sina mörka saftiga
bladpilar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
