Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midt öfver gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. . «Det skulle likväl vara roligt att se den der fogel phoenix,
baron Ludvig Lichton», yttrade majoren, för att liksom småningom
reda sig ur sin «förplumpning»; «jag ville gerna se ett exemplar
af den slägten, som vore utan detta tryckande högmod, hvilket
utmärker hans far. Jag har äfven en annan orsak att intressera
mig för det namnet; det är en kuriös historia, — fastän just icke
det, men något romantisk ändå.»
«Låt höra, kära du!» sade systern.
«Den har pappa aldrig talat om», inföll Göthilda.
«Nå, nå, låt mig sansa mig litet! Låt se», böljade majoren.
«År 1813 var jag fänrik, en glad och rask ungdom, jag som mina
kamrater. Mitt regemente var med i Tyskland och deltog i
bataljen vid Dennewitz. Sjelfva striden kunna ni läsa om, och den
kan ej synnerligen intressera er; och dessutom har jag sjelf fått
taga reda på våra bragder i böcker, ty när man står i krutröken
och kanonerna smälla rundtomkring och elden flammar i rökmolnen,
och döda och sårade strös som kom omkring på en åker; så har
man annat att tänka på än att just ha reda på, hvarföre man går
dit eller dit. Man är en maschin ooh derföre är man en hjelte,
ty när eftertanken kommer, så vaknar pultroneriet, åtminstone hos
mängden; man måste i en batalj antingen tänka på intet eller p&
allt för att gå framåt; men nog om det. Bataljen var vunnen,
fransmännen hade flytt från valplatsen, der tusentals offer för
Car-dells kanoner och Pahlens och Biilows sablar hvilade tillsammans;
men äfven af våra låg ett betydligt antal derute, och nu var det
qväll. Här och der tände man bivuakeldar; det flammade genom
höstdimman, som drog sig öfver slagfältet; ett aflägset qvidande
hördes der och hvar, och beständigt kommo der nya transporter
sårade från alla kanter. Då blef jag skickad af min öfverste med
några rapporter till generalen, som bodde en knapp half mil från
vår bivuak; nå väl, jag svängde mig i sadeln; men, sanningen att
säga, var jag just icke vid godt mod. Att rida så der i mörkret
midt öfver ett slagfalt, der hästen måste trampa på döda ooh
döende, är just inte pojknöje; men, hvad var att göraP Jo, lyda
och rida på. Det blef likväl ej så svårt, som jag föreställt mig,
ty åtminstone i periferien var fullt af menniskor, som sökte efter
de lefvande bland de döda; men snart måste jag gifva mig in på
djupet och rida tvärtöfver en stor äng eller en igenlagd åker, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
