Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midt öfver gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ej sett mig, och alltid har han varit densamme; nå, hvad
tycker du om honom?»
«Jo, för att tala allvarsamt, jag tycker rätt bra om honom;
han ser så ärlig, så god ut, att man måste tycka om honom. Jag
kan säga detta till dig, men bevara mig att säga det åt fröken
syster; hon skulle rynka på näsan åt min smak. Gudbevars, en
välboren fröken tycka att en gesäll ser hederlig och beskedlig ut! Jag
har fått mina små slängar, för att jag föredrog doktor Winter ,för
en «lagman» Ärenslump, men nu är väl syster ej så sträng af sig»,
tilläde hon småskrattande; ty Göthilda gissade allt något, fastän
Emma aldrig förtrott henne det Winterska frieriet. Orsaken till
denna förbehållsamhet var icke brist på förtroende till systern, utan
kom sig af ett slags besynnerlig fåfänga, som någongång plågar
flickor af en viss bildningsgrad och just sådana, sora stå på
halfbild-ningens nollpunkt.
Emma blygdes på sätt och vis öfver sin förlofning; ty hon
hade haft högre anspråk och gjorde nu obehagliga jemförelser,
emedan hön fann, att Hilma troligen med tiden skulle få förblifva
en friherrinna, hvaremot hon sjelf, som endast simpel fröken, rent
af skulle tappa bort sitt ärftliga företräde och helt enkelt få heta
doktorinnan Winter. Det var denna lilla betraktelse, som gjorde,
att hon ville dölja hela saken, till dess hon kunde förkunna den
som rent af ohjelplig.
När en karl eller en flicka i det längsta söker att dölja sin
förbindelse, så, om ej vigtiga skäl skulle finnas för en sådan
försigtighet, kommer den ganska säkert deraf, att man blygs för den,
att der är något verkligt eller inbilladt hos den ena kontrahenten,
som hindrar den andra att i det längsta vilja erkänna det for
verlden.
Det är således för en fästman icke något godt tecken, då
fästmön förbehåller sig, att saken må vara en hemlighet mellan
föräldrarna och de unga; det kan ej fela, att hon då liksom litet
skämmes för förbindelsen, hvaremot, om det är föräldrarna, som
göra förbehållet, det är temligen säkert, att de egentligen äro emot
förbindelsen och i det längsta vilja ha fria händer.
När ändtligen det kommer så långt, att det bör lysas, så
lönar det ej mödan att längre bibehålla skenet eller hoppas pä
bättre, och då förkunnas förbindelsen med ett slags öfvermod, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
