Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ni torde», invände gubben med en stolthet, som tvingade till
lydnad, «ej afbryta baron Lichton, så länge han sjelf vill tala. Ni
finner ej orsaken till min handling; den nya tiden, i hvars hvirfvel
ni blifvit inryckt, af hvars ström ni bortföres, har gifvit er helt
andra begrepp om rätt ooh orätt än dem, jag som en helig
tradition bibehållit. Jag, herr major», tilläde den gamle med mera
värma än förut, «jag får ej,, äfven då jag sitter på de anklagades
bänk, glömma det intresse, jag är satt att bevaka, och om jag
äfven är ensam mot en hel verld, får jag ej vika från hvad jag
anser rätt och sannt. Ni förstår mig ej, herr major, nå väl, ni är
adelsman och eger rättighet, som sådan, att utmana mig på envig;
här är en envig mellan principer. Jag vill således genomgå en
liten historisk kurs för er. — Ni vet, att folket eller pöbeln, länge
förtryckt, ändtligen reste sig i massa och proklamerade menniskans
rättigheter. Det hade i grunden rätt, men följde ej den
utvecklingsprocess, som måste föregå hvarje social utveckling, förstå
mig rätt, herr major, frukten kommer ej, förrän ymp qvisten växt
fast vid moderstammen; friheten växer ej genast, sedan den är
inympad på den menskliga kulturens stam; den måste först växa
fast der och suga sina safter ur det gamla trädet, med ett ord,
den raåste utgöra ett helt med det gamla. Imedlertid gick
pöbel-raseriet tiden i förväg, afslet den historiska kontinuiteten och trodde,
liksom Munchhausen, att det var nog att nedtill vidknyta hvad man
lösslet ofvanför sig; en sådan makt föll och måste falla. —
Imedlertid böjde sig allt i stoftet för den blodiga afgudavagnen, som i
triumf släpades öfver jorden, och för en frihet, som dagligen
fordrade nya offer. I stället att, som det konungar egnar, falla för
konungadömet8 idé, böjde de sig ner för folksuveräniteten och
af-sade sig sin oförytteriiga, af Gud sjelf instiftade makt Öfver
folken; de trodde, att dessa massor, som vaknat för tidigt, skulla
sansa sig, men detta skedde ej, förr än sedan de sjelfva öfver
hvarandra störtat sig utför branten liksom yrvakna barn. — Jag, herr
major, tillhör denna föreningslänk, som hittills varit den enda
mellan den befallande och den lydande; det tillhörde mitt stånd ett
hålla tillsammans, hvad konungame af fruktan och folken af ett
omättligt begär efter sjelfsvåld höllo på att sönderslita, och tro
mig, herr major, utan en adelsinstitution; utan dessa privilegier,
som vår tid förkättrar och hånar, hade konungadömet och lagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
