Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna natur; men i fideikommis9brefvet står uttryckligen: att
äldste sonen ovilkorligen bor tillträda Stjernehof, hvarenrot all annan
fädernejord tillfaller de öfriga barnen, de må vara få eller många.
Stjernehof var således det enda, som kunde tillfalla min bror, och
blott derföre, att han genom tillträdet af denna egendom också
skulle hafva tillträdt sin befattning som ättens chef, uteslöts han
af min salige herr fader från slägten. Ni finner således, herr
major, att jag och min son för närvarande äro de enda äkta baroner
Lichton, som finnas.»
Majoren, som tydligen såg, att den gamle mannen var
alldeles oåtkomlig för alla skäl, uppreste sig och tänkte: nu låter jag
min sista mina springa. «Men, herr baron», sade han, «då jag har
dessa papper, och det är en samvetssak att bibehålla den förtryckte
vid sin rätt, så måste lagen slita tvisten.»
Baronen smålog bittert. «Ni har rätt», började den gamle
kallt och med tonvigt på hvarje ord: «det är lagen, som skall slita
tvisten; ni kan fläcka min heder, för att sedan äfven kunna till-
intetgöra namnet; ni kan, när ni vill, utsätta mig för hopens
hån-löje; jag väntar ej annat af den nya tiden, som ej förmår fatta
det omätliga ansvar, som tillhör ett namn, hvilket bevaras på
historiens blad; men jag vet, att det åter dagas en ny. tid, då de
gamla lärorna, under andra former kanske, men dock desamma,
akola återtaga sitt välde. Då hvilar jag i grafkoret der borta;
men kanske det då ligger jemnadt med jorden, och jag och mitt
namn äro glömda; det oaktadt är det vi, som bibehållit idéen,
som under nutidens bildstorm vårdat lemningama af våra minnen.
— Under medeltiden var det de förhatade klostren, som inom sina
murar bibehöllo kulturens reliker och som vårdade de gamles
visdom; under vår tid är det adelståndet, som inom sig förvarar
urkunderna för den politiska kulturen, det vill säga för
konunga-dömets idé. Här är ej fråga om individerna, huruvida de stå eller
falla; om de krossas, gör det intet till saken om sådant sker
under packets beundran eller packets hån, ty det är idéen, det är
sanningen, som måste qvarstå, om äfven en hel verld störtade sig
öfver den och ville gripa den som ett lättfångadt rof. Ni må göra
hvad ni vill; jag tror, att min salige herr fader har handlat rätt,
och att jag i detta ögonblick handlar i full öfverensstämmelse med
hans vilja. Jag tror på ett lif efter detta, herr major, då jag in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
