Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå så en till då, den der hygglige urmakaregesällen
Gerhard; ack, så hederlig och god och rättfram han såg ut. Just en
sådan ville jag ha till man.»
«Det kan du väl få», yttrade majoren, «hm!»
»Jaså, och jag skulle bli urmakerska; nej, tackar ödmjukast.»
»Men är då Göthilda fåföng?» frågade Winter, till hälften
blott på skämt.
«Nej, icke för min skuld utan just for herr doktorns egen;
min fröken syster skulle dö ifrån er, om jag tänkte på en
urmakaregesäll.»
»Ah så narraktig är ej Emma», inföll majoren. «En hederlig
man är en hederlig man, hvad han också är för öfrigt.»
»Ja, i sanning», tilläde Winter. »Gerhard är en ädel gosse,
ett klart redigt hufvud, ett hjerta, som lefver och rör sig blott för
andra, och dertill detta raska förnöjda sinne, som stämplar en ren
själ. Min far håller innerligt af honom, kanske till och med mera än
af mig, och allvarsamt taladt så — om ej tusende samhällshinder
gjorde det omöjligt — jag vet någon, som skulle bättre passa
honom än just Göthilda här.»
«Tackar Ödmjukast», skrattade flickan; »doktorn är väl ej
böneman heller för den hygglige gesällen, och tänker väl doktorn att
få en simpel urmakare till svåger?»
»Kära Göthilda, glöm då inte, att jag har den olyckan att ha
en simpel urmakare till far», invände Winter småleende.
Göthilda slog ner ögonen. »Käre Winter», sade hon, »jag
blott narrades med er, jag ville ej såra er; det var hårdt sagdt
af mig; förlåt mig, Winter», och nu såg hon upp på honom så
bedjande och ögat var fuktigt af rörelse.
»Blif inte ledsen för min anmärkning», yttrade Winter
tröstande; »jag tog det ej hårdt.»
«Men det var ändå orätt af mig — men jag kom ej att tänka
på er far», sade flickan, «och jag tänker nu på, om någon med
ett så lättsinnigt förakt talat med mig om min fars stånd; det
skulle hafva sårat mig djupt.»
»Du är beskedlig, min flicka», sade majoren; «du är således
alla gamla majorers försvarerska ?»
»Ja, i det längsta, pappa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
