Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Mission - Ett sterbhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart suto de tre resande i vagnen, men nu var Göthilda lika
tyst som förut, och resan gick mycket tråkigt till Almvik.
Göthildas tungband lossnade väl, när hon skulle berätta for
sin mor och Clementine alla under hon sett och hört; men ämnet
tog snart slut, och nu blef Göthilda åter tyst och stilla. Hon icke
ens brydde sig om att prata fram den der stora hemligheten
hennes far gömde på, utan började med ifver arbeta i hushållet, och
majorskan kunde ej nog berömma den outtröttlighet Göthilda
visade i köket, hennes ordning och den nätthet hon förstod att
gifva åt allt.
Clementine rodnade svagt, då Winter talade vid henne om
Emma, men ej ett drag förrådde den kamp hon genomgått och
som majoren ej hoppades ännu var utkämpad; då och då såg han
med bekymmer, att Winter var så förtrolig mot den stackars
Clementine.
«Pass på, att han der i sin okunnighet går och plågar ihjäl
den stackars flickan», yttrade han om aftonen till sin hustru.
Men majorskan sade: «Kära du! en qvinna, som älskar Gud
öfver allting, böjes men brytes icke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
