Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ttAllt det der ar ju rätt bra», sade majoreti, «taen du tycks
ha något mycket vigtigt att förkunna; jag ser det på dig.»
«Jo, ser du», återtog frun med en hemlighetsfull mine, «om
qvällen innan vi skulle resa från Hilmas bröllop och hem, satt
jag ooh talade vid Göthilda och sade, att jag var glad så länge
jag fick behålla henne hemma, ty jag tyckte, att det var synd om
din syster, som, då Hilma flyttade, skulle bli så ensam; men då
föll Göthilda mig om halsen och gret så bittert, så bittert; jag
frågade hvad hon gret för, men hon gaf mig intet annat svar än:
«Ack, jag vill, jag vill vara mammas egen flicka; jag vill vara hos
mamma, jag vill ej skiljas från mamma.» Nu hade de, som du
vet, dansat flere nätter, och jag trodde, att vakandet gjorde
Göthilda så lättrörd; men Gud vet hur det var med min förmodan,
men alltsedan har hon varit liksom ängslig. Clementine säger,
att det är något, som tär på henne; hon tror, att hon håller af
någon; men, herre Gud, flickan är ju bara barnet, sjutton år, och
hon måtte väl inte vara så dåraktig heller.»
»Jaså, du tror det, min, gumma», sade majoren ooh fattade
hennes hand; «men, säg, var du stort äldre, när du började hålla
af mig? Du var så dåraktig du, och hvarför då icke ocksä
Göthilda ?»
Frun hade just ingenting att anmärka, emedan hon vid
närmar? eftersinnande riktigt nog kom ihog, att hon sjelf ej var fyllda
aderton år, när hon redan tyckte mycket om fändrik Lutzow,
fastän förlofningen kom flere år efter ooh bröllopet ännu några
år senare.
«Emellertid», började majorskan, utan att svara på sin mans
invändning, «så äro Clementine och Göthilda tillsammans
beständigt och Clementine kunna vi lita på; ty hon är så förnuftig, att
hon nog gör vår flicka glad igen.»
«Åh, derpå tviflar jag inte», sade majoren, som en lång stund
sutit i djupa tankar; «men, om så är, att Göthilda är kär, så
kan jag inte begripa i hvem; ty icke tar hon sin kärlek så i
vädret heller; det är då säkert, att någon förklaring egt rum;
men hvem kunde det vara?»
«Detsamma har jag tusen gånger tänkt», yttrade frun, «men
kan icke heller utfundera någon rimlighet; de flesta gästerna voro
fremlingar rent af, som reste samma dag och de, som voro qvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
