Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det öfriga af veckan, voro inga andra än husfolket, — men hvad
är det?» ropade hon plötsligen. «Det rullar nere på bron; här
kommer främmande; käre Lutzow, tag undan dina eviga tidningar
och röj ut här litet; det är säkert herrar.» Frun skyndade ut for
att ombyta negligé, och snart rullade en schäs in på gården och
en ung herre hoppade ur och frågade en piga efter majoren.
Det var Gerhard, som inträdde i majorens kammare och
bugade sig ledigt och utan hvarken vårdslöshet eller öfverflödig
artighet.
«Välkommen, herr Gerhard», yttrade majoren och räckte
urmakaren sin hand; «herrn heter ju Gerhard?»
«Ja, herr major, jag heter verkligen Gerhard oeh har ett bref
till herr majoren från baron Lichton på Lindesvik.»
Majoren bröt brefvet och läste en enkel underrättelse, att som
nrmakaregesällen Gustaf Gerhard skulle, för att vinna mera
erfarenhet i sitt yrke, nu resa utrikes, så bad man majoren, att han
på resan mot pusten skulle vänskapligt mottagas på Almvik ooh
af majoren erhålla alla de underrättelser om utlandet majoren, som
länge vistats der, kunde gifva.
Majoren såg något förundrad på sin gäst, och denne förstod
honom. «Jag vet ej», yttrade Gerhard, «precist hvad baronen
skrifvit, men det är säkert, att jag bad honom att få resa hit, ooh
som jag är gesäll, så tyckte jag, att jag kunde behöfva ett
re-kommendationsbref; och det der», tilläde han med ett godt
smålöje, «lär väl vara ett dylikt; nu beror det på herr majoren sjelf
att ta väl eller illa emot mig.»
Majoren kunde ej annat än skratta och försäkrade, att
Gerhard var mycket välkommen. «Men är baronens stora konstur
färdigt?» började han.
«Ja, längesedan; åh ja, det var ett långsamt arbete, men det
går förträffligt, .och det bästa är, att det grundlagt min lycka.»
«Huru då, herr Gerhard?»
«Jo ae, herr major, under tiden har gamle baron behandlat
mig som en far; det är en ädel gubbe, herr mqjor, fast han har
sina egna åsigter, och nu låter han mig på sin bekostnad resa
utrikes och har gifvit mig mera än jag behöfver. Så snart jag
kommer utom Sverige, så tar jag renseln på ryggen och gjår som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
