Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för majorskan, och som, oaktadt sitt eljest glada lynne, blef
nedslagen och satt der tyst funderande.
Clementine m&ste således böija. «Herr Gerhard reser utrikes?
Är herrn glad att lemna Sverige? Det m&tte vara ett stort nöje
att f& bese verlden?»
Gerhard smålog sorgligt. »Bese verlden, bästa mamsell
Nord-ling, är blott då roligt, om man finner en vån der; att lik
Jerusalems skomakare genomvandra alla jordens länder utan att
någou-städes finna en enda som deltar i sitt öde, utan att finna en enda
vän, det är ej något nöje, det är en pina.»
«Men så skall ni icke tänka, herr Gerhard», sade Clementine
medlidsamt; «rii har dock vänner ktemma.»
«Jag? Ja gubben Winter», sade Gerhard, »han är min enda vän.»
»Nå, än gamle baron?» frågade Clementine.
«Han är min välgörare, mamsell, och ej min vän; nej, jag
eger ingen vän», tilläde han, »ty gubben Winter är mera min far;
jag är ett fattigt utkastadt barn, utan slägt, utan vänner; det
är 8å sannt, som jag sitter här.»
»Vet ni då ingen», frågade Clementine, vingen, som håller
af er, Gerhard?»
Den unge mannen betraktade den frågande länge; ändtligen
svarade han, skakande på hufvudet: »vet ni, mamsell, man kan
bära sig illa åt, man kan göra sig och andra många bittra stunder
genom blott ett ord; jag har en gång sagt ett sådant ord,, och
har många gånger ångrat det, men likväl . . .»
«Kom ni hit, herr Gerhard, är det ej så?» fortsatte Clementine
att fråga och fastade sina milda talande ögon på den unge
mannens skiftes vis bleka och röda ansigte.
«Ja — ja! ett öppet ja», sade Gerhard; »ni vet således allt;
ja, ni har rätt, jag har burit mig illa åt, och nu sämre än någonsin.
Jag har alltid varit så glad och stolt öfver att qjelf arbeta för
min framtid, att sjelf göra mitt namn äradt och afhållet, men jag
finner, att jag hoppats förmycket, att det ej är allt att arbeta, att vara
ärlig och vilja väl; jag har burit mig illa åt.»
Clementine fästade med ett mildt leende sin blick på
ynglingen, som kämpade med sig sjelf att synas lugnare än han var.
»Käre Gerhard, ni har kanske varit oförsigtig», böljade flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
