Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tröstande, «rmen allt kan jn gå väl; ni reser utrikes, kommer hem
som en ansedd man, och d& . . .»
Gerhard skakade på hufvudet. «Nej, mamsell, jag är och
förblir alltid samme Gerhard som jag har varit; jag kommer aldrig
att förneka mitt stånd; nej, mamsell, det var en olycklig
obetänksamhet, som pfl allt sätt gynnades af slumpen. Rår jag väl for,
att jag första gången jag såg fröken Göthilda tänkte: det är en
hustru for dig; det var rent af omöjligt att få denna tanke ur
mitt hufvud, hur galen den än var, och slutligen, der borta vid
bröllopet för unga baron och fröken Hilma, sade jag rent ut till
fröken hvad jag tänkte; det må bära eller brista, var min tanke,
men att gå i den tysta pinan, kunde jag ej längre. Jag hade
väntat ett kort svar, snäsor, och jag stod alldeles obeväpnad och
redlös, när hon ej stötte mig ifrån sig utan hänvisade mig till sina
föräldrar. Ack, bästa mamsell Nordling, jag glömmer aldrig den
darrande flickan, då hon bad mig tala vid majoren; då först
vaknade jag och fann att det var en galenskap, men det var för sent»
Jag vågade icke, ty jag visste svaret förut, utan bad Göthilda, att
hon skulle förtro sig åt sin mor; mödrarna pläga ha öfverseende
— och . . .»
Clementine hade med tålamod hört hans berättelse, fastän hon
af Göthilda hört hvarje vexladt ord tusende gånger upprepas; hon
hade i sin ordning fått samma uppdrag som först Göthilda, men
hade lika litet vågat tala öppet språk som hon, ty hon hade med
alla små vinkar ej kunnat hos majorskan väcka ens en aning, och
på detta sätt fått veta, hur det skulle upptagas, almedlertid, käre
Gerhard, har den saken plågat den stackars Göthilda mera än ni
tror», började Clementine, «och hennes lycka har varit att ha mig
att beklaga 9ig for. Det hvilar tungt på hennes samvete, att hon
eger en hemlighet för sina föräldrar; hvarje gång de se på henne,
hvarje gång de smeka henne, går hon opp på sin kammare och
ber och gråter, stackars Göthilda 1»
Gerhard rodnade starkt och ådrorna på hans panna svällde;
han hade en hård kamp för att bibehålla 9ken af besinning. «Ja,
ni har rätt», sade han, «jag har handlat som en skurk, då jag
lade en sådan börda på den stackars flickan. Säg henne, mamsell,
att Gerhard säger henne fri från allt, att han ber henne förlåta
hvaije smärtsam stund han gjort henne; säg henne, att jag aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
