Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den der «urmakaren», som han kallar gubben Winter, och hade
han inte slutligen gifvit med sig och till&tit mig rådfråga Winter
om min resa, så hade jag ej rest ett tum, om han erbjudit det
tusende gånger.»
crMeu vet ni då ej, att doktor Winter nära ett år varit
forlofvad med Göthildas syster, fastän det nu är slutP»
«Nej, nej, det hade han ej vågat nämna for sin far, ty denne
konde ej med, att hans son skulle ha en fröken. Gubben, som är
af gamla tiden, anser det rent af för en galenskap.»
«Och Emma har berättat Göthilda, att fru Winter skrutit af
förbindelsen.»
«Det är en dikt, bästa mamsell», sade Gerhard lugnt; «det är
en dikt, eljest skulle hon säkert hafva omtalat saken för mig; ty
ingenting, som gladde henne, dolde hon för mig.»
Gerhard hade alldeles rätt. Doktor Winter hade verkligen icke
velat underrätta sina föräldrar om förhållandet förr än det blef
alldeles afgjordt, och som Emma gjort allt, att det ej skulle bli det,
så kom också aldrig den gode doktorns bekännelse.
Kammarjungfruns berättelse var således blott en dikt, som likväl hade haft
en ganska grundelig verkan.
»Blif nu några dagar här», sade Clementine, då hon såg
majoren nalkas ute på gärdet, «och så . . .»
«Nej, mamsell, jag endast plågar Göthilda», invände han;
«med Guds hjelp, det må gå hur det vill, men snart, snart . . .»
Majoren inträdde och nu var Gerhard något mera upprymd
än förut, ty beslutet var taget. Majoren gaf honom snart tillfälle
till explikation, ty han, som trodde, att Clementine och Gerhard
just icke haft mycket att säga hvarandra, inbjöd sin gäst till sig.
«Ni är ej så glad som förr, Gerhard», yttrade majoren och
stoppade sin aftonpipa; «ni är så tyst och modfälld; är ni ledsen
att resa utrikes? Yore jag ung som ni, skulle jag vara glad som
en spelman.»
«Jag har ej orsak att vara glad», sade Gerhard, «och det är
endast ni, herr major, som kan göra mig lugn åtminstone eller
också i öfvermått glad.»
Majoren stadnade uppmärksam och frågade: «hvad menar ni,
Gerhard?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
