Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera kommer tillbaka, att jag ej menade som jag sade, jag är cn
narr, en dålig menniska, säg allt, hvad ni vill, blott ni åter gör
henne glad.»
«Och ni tror då, Gerhard», invände Clementine mildt, «att detta
hjelper? Nej, Gerhard, här behöfs ett raskt beslnt, här måste
föräldrarna afgöra saken, ty en uppoffring från er sida skulle sätta
er i en ännu skönare dager än förut i Göthildas ögon; hon skulle
älska er mer och ej mindre än förr; hon skulle lida ännu mer;
således, inga uppoffringar, Gerhard; det ökar blott ert fel, är en
obetänksamhet till; vänd er till min morbror; han håller af er,
han har minst fördomar; ni får troligen afslag, men då är en laglig
dom fallen, och både ni och Göthilda skola böja er under
nödvändigheten. I sådana fall, som detta, är en nödvändighet, om
den ock sönderrifver den sista tråden af hvad man anser för lycka,
en tröst, ett botemedel för hjertat. Ack, vi kunna uppoffra mycket,
men mindre hårdt är det, då vi måste. Så länge vi ännu kunna
lyda oss sjelfva, rycka oss våra känslor ur banan, vi måste ständigt
hålla emot och tröttna slutligen; men blir det afgjordt, reser sig
en oöfverstiglig mur mellan oss och sällheten, då leta vi oss en
annan gångstig. Tala vid majoren!»
Gerhards öga klarnade. «Ni tror då, att jag kan tala vid
honom i detta ämne, utan att han förolämpar mig eller mitt stånd?»
frågade Gerhard.
«Ja visst.»
«Utan att han förebrår mig, att jag ej har någon far, någon
mor, att jag är ett vilsekommet barn utan vård?
«Ja visst, käre Gerhard.»
»Att han hör mig utan att kasta förakt öfver gubben Winter,
som upptog mig och gjorde mig till en menniska?»
«Ja vi981», sade Clementine; «det värsta, som kan hända, är
ett afslag.»
«Nå godt, jag skall tala vid honom», återtog ynglingen ifrigt;
»han må säga nej, ty det skall lugna både Göthilda och mig, blott
han ej kastar förakt öfver mig och gubben, som velat mig så väl.»
«Men säg, käre Gerhard, huru kan ni tro, att morbror skulle
vilja förakta er och gubben Winter?»
«De förnäma äro sådana», invände han; »gamle baronen, som
är en ärans man för öfrigt, kan ej förstå, att jag så envist håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
