Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För mänga menniskor, som älska hemmet men äfven menniskorna
och naturen, är en mängd intryck, en mängd yttre förem&l nästan
nödvändiga for att gifva afvexling åt idéerna; en sådan menniska
ger också alltid sin boning en viss stämpel, som nästan aldrig
felas. Det finnes taflor, växter, lefvande varelser derinne; äfven
der hemma måste finnas en verld i verkligheten eller i bilder;
ögat måste hvila på dessa mälningar med träd och buskar,
menniskor och djur, eller örat lyssna till fogelns sång; nrosorna måste
dofta och sinnena veta, att de finnas.
På detta sätt är det möjligt att beständigt med sin själ stå
i beröring med hela menskligheten och naturen utan att ett enda
ögonblick stiga öfver hemmets tröskel eller önska sig borta.
Deremot finnes det många, som ej älska sitt hem, som ej trifvas der
utan måste ut, och man ser det också på allt. Boningen är
antingen storståtlig, der allt är gjordt för prydnadens skull, der
grannlåter finnas af alla slag hopade utan att stå i någon vidare
öfverensstämmelse än den tapetseraren förmått gifva dem. eller
också är det vårdslösadt, utan all prydnad, tomt och ödsligt.
En möbel som bättre än alla kommentarer säger oss, att vår
tid är allmänlighetens, är en toilett med sin mängd af olikartade
prydliga småsaker eller ett kabinett med sina blandade samlingar af
nytt och gammalt, sällsynt och vanligt. Sådana samlingar visa,
att vi nu behöfva en ofantlig mängd idéer, en ofantlig mängd
olikartade intryck, liksom vi behöfva vexlingar i vår drägt och ej nu
som förr kunna ärfva dyrbara’ klädningar från mor och mormor
utah att ändra modet. Sjelfva modernas hastiga ombyten visa icke
annat, än att ett oupphörligt utbyte af smak och tycken sker mellan
folken, mellan klasserna, mellan de lydande och befallande.
Det är den yttre formen for en slutlig profanation af allt
hvad vi förut ansett ensamt tillhörarande vissa klasser; det är ett
återfiöde till folket af all den smak, bildning, lyx och kunskap,
som vissa klasser beredt af det råämne de en gång fordom fingo
från folket. Låtom oss ej förakta utan tvärtom älska dessa slutna
privilegierade klasser, som ur massans händer mottagit råämnet for
att förädla det — och låtom oss minnas, att utan dem hade vi
haft intet att fordra, emedan vi haft intet att få.
Ett bittert hat har fallit på dessa inrättningar, på dessa slutna
asyler för ära och tro, som vi kalla aristokrati och hierarki; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
