Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gynnare bland menniskor och en vän hos Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan de unga, Gerhard och hans brud, flyttat till Björklinge,
ett vackert jernbruk blott en half mil från Stjernehof och
Lindes-vik, återgick allt i sin fordna ordning. Gamle baronen förde åter
sitt tysta lif på Lindesvik, baron Ludvig och Hilma voro i sin
nyttiga och ädla rigtning verksamma på Stjernehof; koja efter koja
förvandlades till ett trefligt hus, trasorna hade försvunnit,
spionvanan hade slocknat i brist på näring, och här och der såg man
rödblommiga, friska och snygga barn leka framfor stugorna; allt
hade fått ett annat utseende, utan kostnader, utan uppoffringar
från någons sida, blott genom ordning och rättvisa. Major Lutzow
var åter hemma på Almvik och hade varit alldeles barnlös, om ej
Sigge funnits; han ,hade vuxit mycket på ett par år och var nu
en lång smärt pojke på sitt sjuttonde år, en rask och frisk natur,
som helå somrarna «slog dank» för att kunna läsa desto mera
under terminerna. Sigge Lutzow lyckades ganska väl och gick förbi
många af sina kamrater, som trodde, att man inhemtar kunskaper
blott man år ut och år in hänger med näsan öfver boken. Detta
slår sällan in; ty flit behöfver hvila, om den ej skall öfvergå till
dagsverke — och man blef ännu hvarken lärd eller skarpsinnig
genom tsälighet; vetandet är en frihetens konst.
Clementine hade fallit af; de fula dragen blefvo liksom
genomskinliga; de uttrycksfulla ögonen ännu mildare, ännu renare än
förr; men hon var ej sjuk och klagade aldrig.
Från Emma kom ej långt derefter ett bref till Clementine,
uppfylldt med klagomål öfver Ärenslumps trolöshet; han hade efter
några omvägar slagit upp, men Emma tycktes ej bedröfvad
deröfver utan snarare upprörd af hat och hämd. Nu beskref hon
Ärenslump som en nedrig menniska, en dålig varelse, den hon
föraktade, och slutade med att tacka Gud for förlusten.
•Stackars Emma», sade Clementine, då hon omtalade brefvets
innehåll för föräldrarna, och majoren började svälja på Emma och
tacka den flintskallige fästmannen för det att man slapp honom i
slägten. »Stackars Emmal hon är ett bortskämdt barn, som ej
mera kan älska någon annan än sig sjelf; stackars Emma, när
råkas vi igen?»
Så var ställningen, och majorskan snart åter fryntlig och glad,
ty sorgerna öfver Emma togo ej hälften så djupt på henne som
på mannen, derföre att hon blott såg ytan och ej ansåg Emma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
