Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gynnare bland menniskor och en vän hos Gud - Fattigdomen och den ädla stoltheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olycklig derföre, att en notarie slagit upp med henne; således kom
majorskan glad frän trädg&rden med en blombukett, som hon
ämnade åt Clementine. Hon gick upp pä flickans kammare och fann
henne tillbakalutad mellan blommorna vid fönstret, liksom hon
sutit försänkt i djupa tankar. «Se här, Clementine, litet blommor»,
yttrade majorskan, d& hon kom; men Clementine vände ej
hufvudet &t henne. »Clementine, här är bloihmor!» upprepade
majorskan och lade buketten på bordet, der psalmboken låg uppslagen.
— «Min Gud, hvaä är det? Clementine 1 Clementine!» och nu
ropade hon i dörren: «kom hit, kom hit, och se hur det är med
Clementine 1» Sigge stod med ett par språng deruppe; majoren
skyndade* dit så fort han hann. Clementine fanns icke mer der;
hon var uppstånden — till ett bättre lif, och blott den arma
puppan hade fjärilen lemnat efter sig.
«Kom, min gumma», sade majoren till sin hustru, som
började gråta högt, «kom du, Sigge», tilläde han till gossen, som,
ovan vid dödens fasa, stod der blek och liksom sjelf döende,
«kommen begge två; vi ha nu en vän till i himlen, två, som skola
hjelpa oss ditupp, när Gud kallar oss, som skola räcka oss sina
händer, då vi ännu vinglösa stå på stegen dit upp.»
Och det var tyst i huset och fridsamt och stilla, och qvällen
kom och solen sjönk, men ingen gret, ingen klagade; alla sade:
«vi ha en vän hos Gud.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
