- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
374

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigdomen och den ädla stoltheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räddningsplanka fann han i riksdagen, blott han kttnde uppträda
som representant, ty >han var icke allenast nnder denna tid fri
frän bysättning, som alltmera började framstå årån taflans botten,
utan han kunde med sin röst kanske afgöra någon för hela folket
nyttig fråga, så att hans gynnare skulle hålla honom räkning för
sitt nit. Han spionerade således efter någon adelsman, som mot.
en måttlig summa, ty stora kunde ej notarien bestå, skulle vilja
afstå sin representationsrätt och sin makt att ingripa i nationens
öde åt notarien Constantin Ärenslump.

Han fick ändtligen veta, att der i S.-köping bodde en för
detta förare med namnet Adlerluns i fattiga omständigheter och
som var den ende af hela sin ätt och således bestämdt caput för
sin familj, som för öfrigt bestod af hustru och fem plantor.

Sedan notarien fått dessa underrättelser, rådgjorde han med
presidenten, hvilken nu, då riksdagen tillrustades och man å ena
sidan gjorde allt för att få allting dödbakadt, som man å andra
sidan ville ha att jäsa, mottog notarien med den aldrablidaste
be-skyddaremine.

«Jag har alltid hyst förtroende», sade presidenten med ett
smågrin och några milda rynkor kring näsan, «haft förtroende Ull
er varma kärlek för den lagbundna friheten och vårt fädernesland;
ni känner mer än väl, att det nu beror på att stå som en man
eller falla för den goda saken och genom enighet och, om det
behöfs, med hot imponera på vederbörande. Det godas kämpar äro
få’, men man måste göra som den skicklige fältherren gör, då han
är underlägsen fienden i antalet: sprida fördelningarne, tillställa
en blind kanonad här, låta bajonetter skimra öfver småskogen der,
slå hvirflar i vester och marschera i öster, med ett ord, förvilla
fienden genom demonstrationer, som dölja vår svaghet, inbilla
honom, att han är omringad, då vi sjelfve äro nära att vara det.
Kunde det dessutom lyckas att uppväcka massorna till fanatism
och religiöst grubbel, så vinna vi i begge fallen, i det ena en
mäktig materiell hjelp och i det senare denna lyckliga apati, som
gör, att folket tillber i stället för att tänka sjelf och handla. Vi
kunna således öppna fälttåget med någorlunda tillförsigt och
besvärja stormen på några år, uuder hvilka vi hafva fria händer att
aflägsna folket från de förvillande läror man vill sprida i — Det
är en glädje att höra, huru det bränner böcker, det der goda fol-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free