- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
384

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverblick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

målad och grann; det var derföre der nu växer buskar och träd
deromkring ooh den lilla grinden till gårdsrummet är så vacker
till sin form. Och det var för att på en naturlig väg inskaffa
kultur bland folket, som baronen uppmanade alla att kläda sig
val och passande, snyggt och varmt och äfven hålla sina barn
dertill.

Också såg man snart hela godset forvandladt; egaren bodde
väl icke i ett slott, men de underhafvande också icke i jordkulor;
herrskaren prålade ej med siden ocb sammet, men hans folk gick
ej heller i trasor.

En magnat kan lika litet nedsänka sig till folket, som en
konung; men liksom denne kung kan höja folket till sig, kan han
omkring sig bilda en massa, som med kärlekens och beundrans
hela mod står och faller med honom sjelf.

Man har velat påstå, att en sådan herre förnedrar sig, fastän
samma förebråelse måste träffa Oud sjelf, som kallat alla till
salighet, till likhet med sig sjelf. Det är genom isoleringen blott
som den styrande sjunker till ett verktyg for enskilda afsigter och
folket sjunker tillbaka i råhet och mörker, och hvem är det då,
som herrskar, som förslafvar dem begge? Jo, på en egendom en
egennyttig inspektor och i staten en egennyttig liga.

Baron Ludvig Xichton hade derföre för sed att rådfråga de
redligaste af sina underhafvande i allt, som angick det hela; han
ledde öfverläggningarna, men lade aldrig sitt ord i vigtskålen som
befallning, utan blott framdrog skäl. I början fick han alltid till
svar: «Nådig baron gör som han vill», ty man var så ovan vid
att sjelf tänka öfver’ ämnen, som förut berott på en högre vilja,
att man ej kunde det, äfven om man vågat; men baronen
tröttnade icke, och snart vaknade sjelfkänslan hos folket och på
samma gång en känsla af rätt, af sanning, och diskussionen blef
öppen och ntan fruktan att misshaga.

I början kunde ej den gamle baronen förlika sig med detta
handlingssätt, men äfven han fann, att folket blef bättre, att allt
fick ett gladare utseende vid Stjernehof, och han var en ädel,
stor-sinnad menniska med alla sina ärftliga förvillelser och for god att
ej gerna se menniskor lyckliga, då han såg, att det kunde ske
med så litet. — Förut ansåg han en sådan förändring omöjlig;
den skulle bli en upplösning af hela Stjernehof, men han såg nu,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free