Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att inkomsterna ej förminskades utan ökades, och detta utan knot,
utan missnöje och utan fruktan. — Han försonade sig med den
nya tiden, d& den framställde sig i denna dager, och sade ofta till
sin son: «Dina idéer äro ej sä rasande, fastan de äro nymodiga.»
Gerhard bor p& Björklinge; det är en mera praktisk natur,
och hau sysselsätter nu sig och en mängd ’Sockenboar med en
stål-forädlingsfabrik ocb en slöjdskola.
Ludvig och Hilma draga försorg om barnen; en goss-skola
och en flick-skola finnas på Stjernehof, och begge de ädla makarna
följa med kärleksrik uppmärksamhet de späda anlagens utveckling
steg för steg; lik en Herrans välsignelse går deras ande genom
det hela, ooh barnen sluta sig intill dem med hela sin oskyldiga
hängifvenhet.
Så snart friherrinnan visar sig, springa alla barn, som finnas
i närheten, till vägen, der hon går, för att helsa; det är en
sam-vetspligt, den saken, och den, som ej hinner fram i rätt tid för
att taga af sin mössa och helt prydligt bocka sig för den ädla
frun, går bort misslynt och bedröfvad.
De äldre se upp till henne med undran, blandad med en fläkt
af barnens kärlek. De förstå ej ännu riktigt, huru hon kan så
deltaga i deras små angelägenheter; men de se, att hon gör det, oeh
detta är nog; och då högtidsdagen randas, och skolan håller sin
examen, då sitta baronen och hans fru vid det långa bordet, och
barnen stå der rödblommiga och putsade och besvara sina frågor,
visa sina skrifböcker, och då Ludvig utdelar små belöningar, en
bok, ett skrifdon, en pennknif eller något annat till de flitiga
gossarna, och Hilma med oemotståndligt moderligt behag lemnar
små barnböcker, en liten trådrulle, en syask eller dylikt till sina
flickor, stå de gamle der bakom och glädja sig, och mången mor
faller tårar af stolt fröjd öfver sitt barn och välsignar det ädla
paret. Och likväf kostar hela denna sköna scen, hela denna högtid,
som verkar så mycket godt, som väcker så mycken kärlek, ej så
mycket som ett koppel hundar för en gammal räfjägare, men den
kostar något dyrbarare dessutom: kärlek; det är ej alla, som ha
r&d att lemna ett enda gran deraf åt andra.
8edan gossarne blifva större, skola de till Gerhards
slöjdskola, och flickorna till väfnadsskolan vid Björklinge; der styr den
glade, jovialiske Gerhard, hvars sätt att vara är så öppet, så utan
C. A. Wetterberah* Samlade Skrifter. V. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
