Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla förbehåll, och Göthilda med sitt jemna lynne, m$d denna
hjcrt-lighet, denna glada sjelffortröstan, som är hennes karakter egen,
leder fliokoma till oskyldiga, lyckliga menniskor.
Allt är ännu nytt; men det växer allt hvad det hinner, och
Ludvig Lichton har i sin tids anda gjort sig till sina fäders like.
De bördiga åkrarna, de blommande ängarna, de sunda boningarna,
de flitiga menniskorna och de glada, tacksamma barnen, allt har
han och hans maka skapat omkring sig: det är deras bragder,
deras segrar; ty deras strid har varit emot vår tids onda fiende,
liksom hans fäders voro det mot deras.
Nu är det mörker och barbari, som vill trotsa sanningens
oeh ljusets legitimitet, liksom fordom det var fräcka
kronpreten-denter, som trotsade de lagliga konungarna.
Ännu aldrig hade någon Lichton icke försvarat det han trodde
vara sannt och rätt; äfven i sina misstag hade han varit
storsin-nad och ädel, och Ludvig har följt sina faders sed; han är en
äkta Lichton i vårt tidehvarfs anda.
Låtom oss på några ögonbliok se till våra vänner; vi inträda
först hos det ädla paret; rnmmet, der vi komma in, är stort och
enkelt men smakfullt; intet felas, men intet är öfverlastadt med
grannlåt; allt är präktigt, men allt spetsborgerligt prål är
bannlyst; väggarna prydas af målningar; de äro stycken af våra yngre
konstnärer, landskap, mariner, genremålningar och porträtter om
hvartannat; på kaminen stå några byster af marmor; det är
bilderna af Örnsköld, af Hermelin, af Macklean och några andra äd*
lingar, dem tiden glömt, men som lefvat och dött för Sveriges
upplysning och kultur; och midtemot, i fonden af det stora
rummet, sitta porträtterna af Osoar ooh Josephina; du ser på en gång
hvad Sverige har ädelt att minnas, hvad det är och hvad det eger
herrligt att hoppas. Ett piano står vid ena långväggen; Lindblads
sånger stå uppslagna derpå, och ett väl lyckadt porträtt af
"Nordens näktergal» ser ner från väggen med sina tänkande, milda ögon.
Hilma och Ludvig stå vid fönstret mot sjön och betrakta
utsigten; der midt öfver ligger Tennsta kyrka och nedanför backen
det gamla fattighuset; men straxt bredvid reser sig ett nytt; det
är en nybyggnad. «Ser du, Hilma, utan arbete blir menniskan
lastbar och förslafvas», sade Lndvig, «och det är derföre jag bygger
det der arbetshuset åt våra fattiga; der skola de få bröd, värme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
