Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ en gång klarnade begges anleten, och Göthilda reste sig
upp, smålog och betraktade sin man med glädjestrålande blickar.
«Icke sannt, Gerhard, vårt barn skall lefva? Tycker du icke så
också?»
«Jo, Göthilda, det föll mig in just nu; värt barn måste lefva.»
ftDet är Clementine, Gerhard», ropade Göthilda och föll sin
man om halsen; «Clementine är här och tröstar oss, som hon
lofvat — Tack, Clementine», tilläde hon och knäppte händerna
tillsammans som ett bedjande barn, «du har bedt Gud för oss, och
nu bar du hans viljas bud hit!»
Och i detsamma slog klockan sju, och en solstråle föll klar
och skär på barnets anlete. Ännu slumrade det i en snarkande
dödssömn, men ändå sutto föräldrarne lugna och glada bredvid
vaggan, men snart blef sömnen tystare, barnet sof lugnare,
kinderna böljade att förgås af en svag rodnad, de tunna blåbleka
läpparne återfingo sin korallfärg, och snart slog den lille upp
ögonen och smålog. ’«Hur är det med dig, Gerhard?» frågade modren.
«Bja, bja, mamma», jollrade barnet, och det hade rätt, krisen
var -öfver, faran förbi.
«8er ni», sade Göthilda och tog sin älskling på armen, «det
var något i vår själ, som på en gång sade oss: ert barn skall
lefva! Det var Clementine, som med sitt finger, vidrörde vårt *
hjerta. Clementine vet mer än alla doktorer; drag upp gardinerna,
Gerhard; låt Guds klara kärleksrika dager strömma in i rummet!
Här är en glädjefest i huset»
«Din theori, Ludvig, slog felt», hviskade Hilma till sin man
och hotade honom med fingret med skalkaktig uppsyn; asmärtan
kom ej in här i huset»
’ «Nå, hvad säger du om fruktan då?» frågade baronen sin
hustru; crhvad säger du om att föräldrarne ej mera kunna vara lugna
för sitt barn, som en gång hållit på att smyga ur deras händer;
det är ej alltid Clementine får trösta, det veta de väl — hvad
säger du då? Har ej smärtan riktigt nog flyttat in, men klädd i
drägten af en mörk aning; hvad säger du om fruktan?»
«Och hvad säger du om hoppet, Ludvig?» svarade Hilma och log.
«Kom nu ut i slöjdskolan», afbröt Gerhard de samtalande;
«du skall få se en ny sorts spinnrock af min konstruktion; det är
en förenkling af den Magerska.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
