Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Theresise-orden, och tillika följer konungens tillstånd för mig att
bära densamma. Hör hit! det är väl ett paket derute.»
«Ja, ers excellens.»
Paketet inbars, och med egna darrande händer bröt gubben
sigillen. Den vackra dekorationen med thy åtföljande band
glin-drade i sin dosa, och den sjuke besåg den med ett uttryck af den
innerligaste glädje. «Jag trodde ej, att kejsaren skulle ihågkomma
mig», sade han Vid sig sjelf. «Det var nådigt, och konungens
hand-bref sedan)>, tilläde han högt, «se här, herr doktor, hvad konungen
är nådig och yttrar! Lä9 sjelf! Jag skall, om en månad härefter,
då kejsarens födelsedag infaller, för första gången bära min nya orden.»
Mot aftonen kände den gamle grefven sig mattare och lade
sig ofvanpå sängen. Dosan med den nya orden samt det nådiga
brefvet sattes på kommoden, och på befallning aflägsnade sig alla,
ty den sjuke ville försöka att slumra. Men då han, längre än
vanligt, dröjde att ringa, smög sig kammartjenaren sakta in i
rummet, der den gamle ännu slumrade, med den briljanterade
kommendör s stjernan mellan sina händer och det nådiga brefvet öppet
bredvid sig. Kammartjenaren lutade sig tyst öfver sängen, men hörde
icke något andedrag . . . sjuklingen slumrade för evigt.
, «Se så, Broström!» sade kammartjenaren, då han inträdde i
betjentkammaren, «nu kan du få sofva, och jag med; gubben
der-inne har nu kolat af.»
«Ar han död?»
«Ja.»
«Det var väl», sade Broström, «ty han var förb—nadt kinkig
den sista tiden . . . och unge grefven ger större lön, än gubben,
som var snål som en varg.»
Kammartjenaren tog derefter en sorgsen min på sig och gick
ned till läkaren, som bodde midt under. «Hans excellens har
blifvit upptagen till Gud; han är död, herr doktor!»
«Jaså, redan? min kära Medströra», yttrade denne kallt. «Hans
excellens skall ligga orörd i sin säng så länge, och så kan
Broström hålla vakt. Ja-ha: jag har länge sett, att det snart skulle
blifva slut med den gamle vällustingen.»
Snart spridde sig underrättelsen om den gamles död på
godset, och bönderne läto under några ögonblick spaden eller plogen
hvila, medan mellan ett par af dem följande samtal uppstod:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
