Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t -
«Hörde du, att gamle grefven är död?»
«Ja! Gud gifve honom en glad uppståndelse!»
ffÅh-ja! visst var han beskedlig nog; mig gaf 3han en gång
fem rdr för en tjäder. Men se Olof Persson fick gå från
hemmanet, han.»
«Det var inspektörens skull.»
«rJa-ha, visst var det; men hvarför skulle han alltid ha så*na
r—e till inspektörer?»
"Jag undrar just om icke unga grefven kör inspektoren åt
Blåkulla ... det är en annan reson med honom, än med gubben
. . . blir han ond, så dröjer det icke länge förr än det smäller
till; men så kan han också gifva en sup, då han är god. Det är
reson med den herrn.»
«Hvad står ni och resonnerar om?» ropade i detsamma
med-thordönsstämma en bredaxlad, undersättsig person, som sprang
upp bakom en tät häck, der han legat dold, och nu, med käppen
upplyftad, nalkades de begge samtalande.
«Åh! om ingenting annat, än att nådi’ herrn dött!» svarade
den ene af bönderne.
«Det angår dig ej, lymmel», återtog inspektoren, lät sin käpp
falla på hans axlar, skuffade hans kamrat i ryggen, så att han
foll framstupa och skyndade sina färde till nya, dylika bragder.
Sorgståten var förbi. Den unge grefven inflyttad på Furudal,
der den gamle inspektoren fick qvarblifva, och allt gick sin gamla
gång. Grefvinnan Adelaide, den salige excellensens frånskiljda
hustru, hade flyttat dit och gjorde les honneurs i sin sons hus. Det
var våren derpå. Samma majsol, som ett år förut så vänligt
blickade in i dödsrummet, smög sig nu förbi de tunga sidengardinerna
i galleriet och kastade sitt $ken på excellensens porträtt i
kroppsstorlek, som nyligen blifvit färdigt och upphängdt i den sörjande
grefvinnans våning. En mindre societet hade der intagit sin plats
kring ett rundt bord, på hvilket en sjudande kaffekokare porlade.
«Ett skönt porträtt!» sade ett fruntimmer till grefvinnan, «det
är mycket likt salig hans excellens.»
«Ja», sade grefvinnan, «så såg min Albert ut, min älskade
Albert, fastän han var orättvis mot mitt stackars hjerta; men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
