Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aro mannen annat än orättvisa? De sista åren af sin lefnad miss
kände han mig; men nu kan jag visa honom den ömhet, som jag
då ej fick ådagalägga. På hans graf skall snart ett minne af
min kärlek resa sig. Ganska säkert», fortfor bon och torkade sina
ögon med den utsydda näsduken, «bad han mig om förlåtelse i sin
sista stund . . . jag har lidit mycket . . . ganska mycket.»
»Stackars grefvinnal» hviskade damerna sins emellan, »så ädel,
så öm och så misskänd; det synes, huru innerligt hon älskade sia
man.»
Unge grefven åter bodde i sin våning och hade vänner från
staden hos sig. Den sköna solen väckte honom ur sin
morgonslummer; ty han hade spelat hela natten, och i hans salong stodo
ännu de tomma bålarhe och de tömda glasen qvar efter det
nattliga kalaset.
»Hvad är klockan, Antony?» frågade han en betjentgosse.
«Tio, herr grefve.»
»Är det fremmande hos hennes nåd?»
«Ja, herr grefve.»
»Jaså; de ligga då här beständigt. — Är löjtnanten uppe?»
«Ja, herr grefve.»
»Bed honom komma in!»
»Nåh! se der, broder», ropade grefven mot den inträdande,
löjtnant von B*, som såg duskig ut efter gårdagskalaset, »du ser
mig schackmatt ut, min vän. Har oturen gjort dig ledsen?»
«Å nej, men det tog bra, må du tro; men i qväll skall jag
väl drilla upp vår lurpassande major. Jag satt med knekt, dam,
tia och äss, hvad tycks?»
»Ja, nog om det! Har du fått sofva i ro för min kära
mammas musik deruppe? Den der qvintillerande sällskapsmamsellen,
som klimprar på fortepianot de der verserna, som, hvad heter nu
dén der poeten igen . . . likagodt, liten magister, skref öfver
salig pappa?»
»Ja visst hhr jag sofvit, fastän der spelades.»
«Det är bra löjligt, Etienne, att höra på mamma deruppe»,
sade grefven skrattande i det han steg upp; «hur öm hon nu är
om salig pappa, Gud fröjde själen! När han lefde, salig mannen,
var det tvärtom; men nu är hon förbålt öm. — Ja, hon fick icke
mer än 2000 rdr om året, och jag fick icke mer jag engång; gub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
