Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja visst, herr Edler», svarade flickan och slog ner ögonen,
»jag älskar allt godt, hvarifrån det också härstammar. Eller tror
ni iake det, herr Edler?»
jag tror er», sade den unge mannen; «men er far är så
stolt öfver sina anor, har så många gånger kallat Washington och
de öfriga amerikanska frihetshjeltarne för revolutionärer samt hela
amerikanska folket för ett band krämare och löst folk, att jag
nästan fruktade det äfven ni skulle . . .»
«Nej, ack nej, gode Edler!» ropade flickan, «tro mig icke så
trånghjertad! Skalle jag förakta en ädel menniska derföre, att hon
icke hade börd! Ack då, tro mig, herr Edler», tilläde hon lugnare,
«då vore jag bra olycklig.»
Edler räckte boken åt flickan. «Se der, fröken Therese, läs
mottot under Franklins bildl Dock, ni kan ju icke latin», tilläde
han småleende, «men det låter så här: «Eripuit fulmen coelo
a/ceptrumque tyrannis», det vill säga: «Han ryckte blixten från
himlen och spiran från tyrannerna». Ni vet, att det var han, som
uppfann åskledaren och som deltog i Amerikas pånyttfödelse. Det
är ju en skön idé? Goda fröken Therese», fortfor han, «ni
föraktar således icke den, som icke har andra förtjenster, än sina
egna.»
«Nej, herr Edler, jag sätter tvärtom icke värde på annat, än
egna förtjenster», svarade flickan.
«Säg mig då, bästa fröken», fortfor ynglingen, «kan ni
någonsin glömma, att den, som nu sitter bredvid er, fordom bar mjölk
till sin far, när denne gick på dagsverke på Edsby ... att min
far var en fattig torpare . . . kan ni glömma det?»
«Nej, Edler», sade flickan och hennes blick antog ett eget
allvar, »jag hvarken kan eller vill glömma det; ty det hedrar er,
Edler. Jag vet, att ni ännu beständigt besöker er far; att ni,
oaktadt ni nu är långt öfver hans stånd, om qvällarne mången
gång sitter och förtäljer sagor för den gamle mannen och hjelper
honom att slöjda träskedar, hans nuvarande lugna näringsfång. Ni
är en god son, Edler, och . . . nog af, jag vet allt, och jag vär*
derar äfven er derföre.»
«Och intet adligt förakt för min far och mig förbittrar denna
er känsla?»
«Nej, ack nej, Edler, tvärtom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
