Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Tvärtom, säger ni» fröken! Sätter ni då intet Tärde på er
rangP»
«Bang!» frågade flickan med förebrående ton, «huru kan ni tro
mig rara så svag? En fattig fröken har ingen rang, och dess*
atom kan jag ej låta bli att skratta åt hela adelskapet. Att jag
skalle vara bättre än andra, derföre att min farfarsfarfars far blef
för någon tjenst adlad af en kung, som jag knappt har hört
omtalas, det vore i sanning bra löjligt.»
«Ni är så god, Therese», sade ynglingen och räckte henne
banden, «lofva mig att aldrig tänka annorlunda 1 Det är en kär
tanke för mig; ty jag kan då hoppas . . . hoppas att ni ieke
glömmer och föraktar mig.»
«Åter föraktal säg icke så, Gustaf! . . . jag . . .»
*Säg allt, allt, Therese!» ropade ynglingen och tryckte
hennes baud, «jag skall säga er allt, allt, säga att jag älsk . . . nej,
att jag dyrkar er . . . Nu är det sagdt», tilläde han och
fast-höll flickans hand; «mitt hjerta lockacfe fram det, som aldrig bort
komma öfver mina läppar . . . Hvad svarar ni?»
Flickan lät sin hand qvarblifva i hans och svarade intet; men
en tår föll, lik e» ren daggperla, ned öfver kindens rosor. «Svara!»
bad ynglingen och kysste med ömhet hennes hand. Då lutade
flickan sitt lockiga hufvud mot hans bröst . . . Bekännelsen var
gjord, fastän icke uttalad.
Ynglingen slöt henne i ain famn; de små foglarne qvittrade
sina kärlekssånger öfver dem och de idoga bina surrade sin
vaggsång för de älskande. Benjamin Franklin, hans åskledare och
hans medborgarära voro glömda; allt var glömdt, var dödt för
dem begge, ty den första kärlekens rus är en försmak af
himmelens glädje, som också är kärlek. Men de väcktes snart af en
trummas enformiga buller, och snart urskiljde de äfven en
piccola-flöjts skarpa, luften genomskärande toner.
«Der kommer», sade begge nästan på en gång, «åter en
transport slagtoffer»; och snart besannades äfven deras förmodan, då
man borta i vägens närmaste krökning fick se en trumslagare och
en pipare, exeqveraude sin disharmoniska musik och efterföljda af
omkring 100 man landtvärn, anförde af sitt befäl. Hela truppen
bar stämpel af elände: utan skodon och knappt egande kläder att
skyla sin nakenhet) marscherade manskapet efter musikens taki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
