Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ackj hvad jag är lycklig att ega dig, Gustaf», sade Therese
till sin man, «sftdan du är, utan lånade förtjenster, och jag säger,
att om du hade varit adelsman, m&ste du, som den ädle Hans
Järta, hafva afoagt dig din värdighet, för att utan nägot länadt
glitter kunna visa, att du är allt genom dig sjelf.»
«Du har rätt, älskade Therese, och du kan vara säker, att
icke annat än förtjensten hädanefter får belöningar af statens
konstitutionella öfverhufvud. Han är konung genom folket, och
tryckfriheten är frihetens och rättvisans palladium. Jag vågar ej
omtala det för svärfar», tilläde han hviskande, «men jag är
medarbetare i Stockholmsposten och författare till de der skarpa artiklarne,
tecknade med E.»
«Ar du verkligen detP» sade hans hustru och fortfor,
smi-skrattande: «hur det än äis så hafva just dessa artiklar så der
litet omvändt pappa. I början sade han väl: bah! det der är blott
frasmakari; men sedan ändrade han sig och sade: den der karlen
har talang att vända svart i hvitt; och slutligen har han, likväl
med en slags samvetsförebråelse, sagt: den der E. i Posten skrif*
ver rätt förnuftigt och sannt i åtskilliga saker. Se der pappas
omvändelsehistoria.»
Trettio år hafva förgått, sedan vi första gången införde läsaren
i öfverste Edenskölds familj. Den gamle rojalisten hade redan
länge slumrat i grafven; men Gustaf Edler lefde ännu med sin
maka och bodde i Stockholm, med ett af framför sitt borgerliga
namn, och med en kansliråds-titel. Han hade förändrat sig
mycket: han var ej mer den friske, lefnadsglade ynglingen, utan en
svag, femtioårig man, på hvars bleka ansigte arbete, tvång och
bekymmer ristat sina djupa minnesskrifter. Hans lif gick som ett
trögt urverk; hans vistelseort var hans verld, och excellensemes
förmak hans himmel. De liberala idéerna hade småningom
dunstat bort, liksom vällukten från den vissnade blomman; den
spänstighet, som vidgade hans själ då han var ung, hade försvunnit,
och känslan af en viss skörhet hade qvarblifvit i stället för den
känsla af smidighet och kraft, som fordom gaf honom mod och
sjelfförtröstan. Äfven hans fru hade mycket förändrat sig. Hon
var icke *mer den lifliga och deltagande flickan. Hon hade allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
