Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marne i Norra Amerika och det der franska jonglörslägtet föregått
med så goda exempel!»
«Ett bref återstår att läsa, min far», hviskade Therese, «ett
är ännu ouppbrutet».
Gubben bröt äfven detta; det var från Edler. «Se så, hvad
vill den gynnaren?» sade öfversten och satte på sig glasögonen.
aRiktigt! den uslingen omtalar den stora händelsen och den goda
sakens seger ... ett sådant odjur! Och det till mig. Jaså?
Landtvämet . . . liksom icke krigsfolket slitit ondt förr en gång,
och Finland ... nå ja, Finland, det blifva vi troligtvis utan,
oaktadt den stora händelsen . . . Edler är en frasmakare», sade
slutligen gubben, något blidkad, kanske bf ynglingens varma språk
och den oskrymtade tacksamhet för öfversten, som uttrycktes i
brefvet, kanske äfven derföre, att han omtalade, att kronan skulle
erbjudas åt hertig Carl och således förblifva inom den legitima
konungaslägten. «Gustaf är en frasmakare, fastän kanske ej så
brottslig, som jag i början förmodade.»
Edler, som från barndomen uppfostrats i öfverstens hus, hade
småningom blifvit hans älskling, och ynglingen fortjenade också
den gamle, redlige mannens kärlek; hanä duglighet, hans goda
hufvud och hans för allt godt öppna hjerta tillvunno honom allas
tillgifvenhet, och alltid, utom då öfversten blef ond, hette det:
«min beskedlige Gustaf, min hederlige Edler», o. s. v.
Gustaf Edler steg hastigt genom sin duglighet och sin
förbindelse med den nya regeringens ledamöter, och tre år efter
revolutionen, då han kom ned till Edsby, som en utvecklad man, blefvo
han och öfversten alldeles försonade. Edler var ännu samma varma
frihetsvän som förr. Han talade gerna om det pånyttfödda
Sverige och öfvertygade slutligen den gamle rojalisten, att det var
bra, som det var. Under sådana förhållanden vågade Edler
slutligen anhålla om Tfafcreses hand, och efter några betänkligheter
vann han också öfverstens bifall till förening med den älskade.
Få bröllopsaftonen var öfversten ganska glad och välsignade
sina barn, sägande: «Gud välsigne er begge! både dig, Gustaf,
och dig, Therese, fastän J begge ären mig ett par riktigt
revolutionära varelser. Men hvarje tid har sin tanka; jag har min, och
ni er . . . dook, Gud välsigne er!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
