Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid er, och jag har fätt icke otydliga vinkar om, att man önskar
det ni måtte skrifva något mot de der amerikanska frihetsidéerna,
som man nödvändigt vill omplantera i vår gamla svenska jord.
Äfven är kapitlet om ministerstyrelsen ett ämne, som behöfver be*
handlas af en skicklig penna. Man vill. som ni vet, härma
England med dess ministérförändringar och der regeringen ändrar
karakter och system alldeles som knlisser på en opera och der
konungen är en nolla. Ni’ vill väl tjena oss härutinnan! . . . Icke
sannt?»
«Min förmåga är visserligen högst ringa; men om jag
derigenom kan tjena mitt fädernesland, är det min pligt att försöka
. . . Ja, ers excellens, jag vill försöka. Emellertid utber jag mig,
att ers excellens ville vara så nådig genomse manuskriptet och
göra de rättelser och tillägg, som kunna anses nödiga, förutsatt
likväl, att ers excellens icke förkastar hela skriften.»
ffDerom blir visst ingen fråga, herr kansliråd; regeringen, så
väl som jag, känner er förmåga och ert nit. Förlåt mig, min når
diga», afbröt sig excellensen, i det han vände sig till frun, «att
vi i en dams närvaro afhandla dagens frågor; men vi, stackars
karlar, måste beständigt söka vårt mål, beständigt påminna oss, att
vi icke genom oyerksamhet få förspilla ståtens välfärd, och ni
ursäktar troligen mig, att jag ger kanslirådet ännu ett tillfälle att
tjena folket med sitt snille och den lagliga makten med sitt nit.»
Efter några obetydliga samtal bröt hana excellens upp .och
reste. De begge makarne suto åter ensamme i sitt förmak.
Kanslirådet såg mörk ut och trummade med fingrarne på bordet.
«Hans excellens var mycket nådig», sade slutligen frun.
«Åhja», svarade mannen, »men att regeringen sänder ut
honom som underhandlare, förundrar mig.»
»Hvarför då?»
«Jo, excellensen är visst en bra karl nog, men skrifva kan
han icke; och utse honom till iuspektör öfver regeringens
författare är icke väl valdt; han borde då i Guds namn sjelf kunna
skrifva en dräglig svensk mening, och excellensen Z. är i det
fallet den rätta.»
«Det gör väl ingenting», sade frun, «emellertid skrifver du
som du vill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
