Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Emellertid», återtog kanslirådet, »måste jag författa det der
snart, ty excellensen, som stigit i egenskap af militär, tror att
författa är detsamma som att prioka in namn och nummer i en
dagrapport och räkna det efter arktal, icke efter innehållet. Jag
nödgas. således», fortfor han, «att uppoffra nätter och dagar, och
min svaga helsa kommer att lida förskräckligt.»
»Det kan väl dook ej blifva annorlunda, bäste Gustaf», sade
frun, »du hörde ju, att det var högsta viljans befallning.»
Kanslirådet satt således uppe nätter och dagar för att skrifva
mot det, som utgjort hans skönaste ungdomsdrömmar. Hans bröst
led och likaså hans lynne; men han var outtröttlig att ljuga elände
på Nordamerikanarne och lyten på engelska ministéren. Oaktadt
all flit drog arbetet dock ut på tiden, alldenstund en hel hop verk
måste genomläsas, om ej för annat, dock för att kunna citera —
oriktigt. Emellertid kom bud på bud från excellensen, som sade
sig hafva lofvat att på utsatt dag läsa manuskriptet för
vederbörande, och det stackars kanslirådet jagades, lik ett rådjur, i
denna litterära hetsjagt.
Detta var 1838 och vid den tid då de märkliga julidagarne
inföllo. Dessa voro för kanslirådet i högsta grad olycksbringande.
Excellensen skref en biljett, att man nu hade annat att göra, än
att läsa manuskripter; men försäkrade om sin fortfarande
bevågenhet. Emellertid sjuknade kanslirådet, i följd af sina
ansträngningar, och var i en beständig fruktan för sin Adolfs obetänksamhet.
Bataljen vid stadshuset inföll; det goda kanslirådet låg på sin
soffa, då Ufmediku8 Ö. kom in för att besöka honom.
»Herr kanslirådets son har i dag utmärkt sig på ett hedrande
sätt», sade denne; »vid skjutningen vid stadshuset blef en yngling
dödligt sårad, oaktadt faran störtade er son fram och inbar den
olycklige i närmaste hus. Det var ett vackert drag af den unge
mannen.»
Denna berättelse hade på den sjuke en helt annan verkan,
än den redlige doktorn åsyftat.
«Min Adolf, min son», hviskade den sjuke, »har deltagit i
upproret. O, jag olycklige farl»
«Långt derifrån, herr kansliråd; dén fallne ynglingen’hade
icke deltagit i upploppet, utan kom händelsevis ut på gatan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
