Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jande dag skulle komma fram till slottet och söka rätt p& nådig
fröken, så skulle han få svar.
«Bäste pappa, hur är det?» frågade fröken Augusta sin far
samma afton, «på den der stora taflan uppe i salongen sitter en
adelboren fröken på sin hvita gångare och en gosse står bredvid
och håller i betslet. Ar det en page?»
«Ja, Augusta; hur då?»
<Jo, ser pappa, fröknarne hade fordom pager, det kunde
något vara; nu ha de blott ett släp af kammarjungfrur och pigor,
ett helt kompani af pigor.»
«Jag förstår dig icke, Augusta! Hvad menar du med den
der ingressen; ty det är tydligt en ingress», sade fadren småleende
och tog sin flicka smekande under hakan, «tala ut!»
«Ja, bästa pappa! rent ut sagdt . . . jag vill också ha en
page.»
«Page! hvad tänker du på? Det brukas icke.»
«Ja, just derföre, att det icke brukas, vill jag det. Ack pappa!
beständigt är jag ju bunden af det der: «det brukas», «det brukas
icke», <<det går icke an». När jag vill gråta, som t. ex.
häromdagen vid karusellen, när den der tiggaren blef nedtrampad af
hertigens häst, som stegrade sig och slog bakut då han fördes in på
banan: då ville jag gråta, då ville jag sjelf sätta mig bredvid den
stackars menniskan och lindra hans plågor med goda ord, med
tröst och vård; men «det gick ej an», hvarken det ena eller det
andra. Yår modell-grefvinna fick en nervattack, hon fick en
darr-ning i hela kroppen; «det går an» sådant, men hon höjde ej ett
finger för att hjelpa stackarn, «ty det går icke an». Jag ville
springa till hjelp; man höll mig tillbaka och sade mig: «för Guds
skull, spring ej bort dit, «det passar icke»» — och så måste jag
sitta qvar och vara glad kantänka och beundra hertigen och de
öfrige, som petade ner några messingsringar. Det, pappa, måste
jag låtsa anse för något, då det egentligen var en barnlek att
skratta åt.»
«Du har dina egna idéer, min flicka», yttrade baronen, som
egentligen hvarken ville klandra eller billiga hennes åsigter; det
förra förbjöd honom hans hjerta och det sednare hans klokhet.
C. A. Wtttérbérght Samlade Skrifter. VI. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
