Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slöto sig kring den firade skönheten, som kallades dagens
drottning, och den sköna, ridderliga fröken blef öfverhöljd med
artigheter och plattheter ntan all ända. Emellertid gjorde sig både
riddare, turkar och kineser ett alldeles onödigt besvär, ty då man
undantar pagen, som riktigt nog var lille Lars, var hela den
ståtliga fröken ingen annan än fröken Augustas kammarjungfru, och
fröken sjelf irrade ensam på upptäcktsresa, klädd i en simpel
domino. För att en gång få vara i fred för det eviga smickret,
hade hon bytt om rol, och pagens lilla list hade hjelpt henne för<
träffligt. Kammarjungfrun hade den grad af bildning, som
behöf-des för att spela den rol, hon antagit; hon hade småningom
insupit detta sätjt att vara, som utgör det enda kännemärke, den
högre societeten eger från den lägre.
Emellertid gick fröken Augusta fri och gladde sig innerligt
åt alla de artigheter, som slösades på hennes representant, och
tackade i sitt hjerta kammarjunkaren som, i skepnaden af en Apollo,
gick från grupp till grupp och i tysthet utbredde sig öfver, huru
qvickt och träffande den sköna fröken svarat den eller den, och
hur man i hvarje hennes rörelse kunde skönja ädla vanor och ett
nobelt tänkesätt. Augusta stod just och hörde sorlet omkring sitt
andra jag, då hennes uppmärksamhet fastades vid en röst nära
bredvid henne. Det var en välljudande karlröst som sade:
astackars flicka!» Det låg någonting så underligt i detta utrop,
någonting som hon tyckte liksom träffa henne sjelf, och hon vände sig
till den okände, som var klädd i en domino liksom hon. Den
okände fortfor att betrakta den granna gruppen, hvars medelpunkt
utgjordes af borgfröken och pagen. Augusta ville gerna höra
fortsättningen af det der: »stackars flicka», som så underligt väckt
hennes medkänsla.
»Känner ni den der damen, som bär falken på handen och
som åtföljes af en page?» frågade hon dominon*
»Nej; men man säger, att det är fröken Augusta Gyllenlants.»
»Jaså, den firade fröken», inföll Augusta; »jag tyckte att ni
sade: »stackars flicka», var det om henne?»
»Ja.»
»Och hvarföre då? Jag känner henne icke, men om jag ej
bedrar mig, så är hon allraminst beklagansvärd.»
»Kan väl vara», blef den okändes korta svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
