Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
«Jo, ser ni, jag tanker, när vitterhetens gud är sädan, som
ni, och sä tillgänglig som ni, behöfde man ej här i Sverige en
litterär kämnersrätt, utan kunde gå direkte till er.»
«Åh, min herre! hvad det angår», svarade kammarjunkaren
Undvikande, «så behöfs ej mera för oss, än i alla snillets lekar gå
till kungs; der är vårt lands snillegud.»
«Det der var rätt bra sagdt, käre Knapensköld, du kan finna
dig galant; det var blott ledsamt, att ej Gustaf sjelf hörde dig.»
«Jaså, vi äro bekanta; förlåt, är det ej Léjonsvärd?»
«Jo riktigt.»
»Jaså, fägnar mig mycket att hitta en bekant. Hvem tror du
den der borgfröken månde vara?»
«Man säger, att det är fröken Augusta Gyllenlants.»
«Nej, min bror, det är en annan, jag har det af mycket sä*
ker hand; hm! jag vet, att det är en annan.»
Kammarjunkaren skyndade bort till fröken Augusta med sin
nybet och Lejonsvärd följde honom med sin falkblick: «Biktigt»,
sade han vid sig sjelf, «riktigt, det var hon, och hon har fastat
sin uppmärksamhet vid mig. Godt! början är gjord.»
Har ni någonsin läst om, huru en liten fogel flaxar och vill
fly, men dock ej kan det, då han kommit inom atmosferen af en
skallerorm, som med sitt brokiga, glänsande skinn hvilar i gräset.
Det finnes äfven hos oss menniskor en känsla af tillochmed fasa,
af kärlek och förtroende, blandad med fruktan. En sådan
besynnerlig, oförklarlig känsla hade bemäktigat sig lilla Lars, då han i
din frökens, eller rättare sagdt baronens, salong fick se baron
Lejonsvärd, en af den tidens eleganter. Denne baron var en stolt,
ganska vacker ung man, med ett sätt att vara, som Öfverallt och
af alla ansågs som förtjusande. Det fanns nästan ingen talang,
som han ej egde till hög grad, nästan ingen god handling, som
han ej hade gjort; hela verlden älskade och beundrade honom,
utom lille Lars, som dock gerna såg honom komma; ty baronen
jollrade alltid med den lille pagen (så kallades han vanligen); men
denne, som så gerna hörde baronen tala, som liksom drack hvarje
hans ord med sitt lyssnande, sitt törstiga öra, såg dock gerna
och blef liksom lätt om hjertat, när han åter gick sin väg. Frö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
