Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rens hufvud vid detta förslag; men han följde, ty det var dock
tillstymmelsen till ett äfventyr, och äfventyr af dylik art voro
moderna. <Jag är till er tjenst», sade han, så snart de i ett
angränsande rum voro ensamma, «sköna mask, hvad befaller niP Jag
är er tjenande slaf.»
«Bäste kammarjunkare», svarade masken, «jag blott önskar, att
ni ville ha den godheten att betrakta mig en smula och säga mig
om jag verkligen är jag.»
Augusta tog masken från ansigtet. Kammarjunkaren höll på
att falla ner till intet af lutter förundran.
«Ni sjelf, min nåd . . . nådiga fröken AugustaJ — och den
andra P»
«En min vän», smålog Augusta;« «men ni skall göra mig en
tjenst.»
«Af allt mitt hjerta», svarade Apollo-kammarjunkaren.
«Ni skall skaffa mig reda på den der herrn i dorainon; jag
vill veta hans namn.»
»Veta hans namnp Ni intresserar er för honom P»
«Ja visst, h&n har förolämpat mig genom ett yttrande, han
behagade fålla om mig.»
«En sådan dålig varelse», utfor kammarjunkaren.
tfJa, dock ej egentligen om mig, utan om min vålnad derute;
men det kan vara detsamma — emellertid, kammarjunkare . . .
mannens namn och tystnad!»
Kammarjunkaren upphörde nu på en gång att följa den sköna
med falken, och småningom skingrade sig hela den beundrande
skaran, och den stolta, ståtliga borgfröken, hvars smånätta svar
för några ögonblick sedan väckt beundran, väckte numera ej ens
uppmärksamhet. Kammarjunkaren Apollo hade nämligen hviskat
till några bekanta: «det är icke hon, utan en annan», och genast
var förtjusningen slut.
Han var likväl nu invigd i någonting mycket mystiskt och lät
således ej någon veta hvem den rätta var, utan skyndade i stället
att ta reda på den der svarta dominon, som förolämpat fröken
Augusta. Han nalkades derföre denne man och sade:
«Ni är så tyst, min vän, hvad tänker ni påP»
«rJag tänker på Svenska Akademien», blef svaret.
«Svenska Akademien, bevars! hur dåP»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
