Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. »Åh ja, deri har ni rätt; som hans torpare må, så har ingen
annan i socknen», sade en gammal bonde; «men ungdomen vill ha
mera ändå, ty ungdomen är aldrig nöjd.»
«Åh jo, visst är han det, fader Lars», yttrade en ung, vacker
bonddräng, «jag tackade också nådig grefven så vackert för torpet,
som jag och Märta togo emot; ty der var allt i ordning åt oss:
ko och grisar och hvar eviga «smitt och smul», som vi kunde
behöfva, och en vacker stuga se’n, som alla stugor under
herregården äro fördenskull.»
«Nå ja, det får du väl betala», sade en annan dräng, som
tycktes vilja vara liksom bättre än de andre och således hade
lagt sig till långbyxor och stöflar, i stället för de anspråkslösa
knäbyxorna och spännskor; «du får väl betala’t.»
«Åh ja, visst får jag det; ty dagsverkena äro uppvärderade,
och således får jag med arbete betala både ko och so; men jag
har blott etthundrafemtio dagsverken för torpet, men.skall göra
tvåhundra, till dess bohaget är betaldt, och det är ju rätt det; ty
icke behöfver grefven skänka bort sina kreatur heller; men, med ett
ord sagdt, både jag och Märta äro nöjda, och dermed så är allt bra.»
«Ja, så tycker jag med», sade mängden; «bara man är nöjd,
så är allt bra.»
I detsamma landade slupen, som roddes af sex unga
bonddrängar, och grefven steg i land ibland folkhopen, som småningom
packat sig utåt strandbrädden, dels för att helsa på nådig grefven,
dels för att begapa den vackra slupen eller grefvens. «gullsvan»,
som han vanligen kallades.
«Gu’signe nådig grefven!» sade mer än en och tog af sig
hatten, och en mor lyfte upp en liten rodblommig pojke i luften och
frågade: «Nå, Pelle, ser du grefven?»
«Ar det den der lille gubben, som tar af sig mössan och ser
så beskedlig ut! Icke är han farlig, mor?»
«Nej visst icke; han är visst icke farlig. Du skall ställa dig
här, och när han kommer, så tar du af dig hatten och bockar
dig.» Modren ställde pojken ner på marken. «Se, så här skall
du göra; nå, böj på nacken! Du är ju så styf, som om du fått
en ljussticka i halsen.»
Grefve Gotthard von Giessen var en man af omkring sjuttio
års ålder; han hade i alla sina lifsdagar lefvat på sitt gods, och
C. A. Wetterberghi Samlade Skrifter. Yl. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
